Skip to main content

Författare: jonkopingslan

Internationella kvinnodagen är inte bara en dag att fira.

Internationella kvinnodagen är inte bara en dag att fira. Den sätter fokus på ojämställdhet och den påminner oss om hur flickor och kvinnor runt om i världen fortfarande kämpar för sina mest grundläggande rättigheter.
🟣 Omkring 40% av världens befolkning lever i länder där abort antingen är totalförbjudet eller bara tillåts om kvinnans liv eller hälsa är i fara.
🟣 En av tre kvinnor som lever idag blev bortgift före sin 15­årsdag. När flickor tvingas in i äktenskap resulterar det ofta i att de måste sluta gå i skolan och i stället föda barn.
🟣 I många länder betraktas inte våldtäkt inom äktenskapet som ett brott. Trots att feminister kämpade för ändrad lagstiftning under större delen av förra århundradet, så ses sex fortfarande som en äktenskaplig plikt.
Miljontals flickor och kvinnor nekas rätten till kontroll och självbestämmande över sina kroppar och liv. Det kan vi inte acceptera! Kampen för kvinnors rättigheter är lika viktig idag som någonsin tidigare. Därför måste du och jag fortsätta att agera!
Ciczie Weidby, riksdagsledamot (V) Jönköpings län

Lön hela dagen

Det är en skam att bo i en välfärdsstat där det inte är självklart att män och kvinnor har samma löner! Och det är galet att kvinnor fortfarande tar ut största delen av föräldraledigheten och tar därefter huvudansvar för barn och hem.
I en modern välfärdsstat borde en individualiserad föräldraförsäkring, där kvinnor och män delar lika på föräldraledigheten, vara självklart och skulle vara den reform som mest skulle öka jämställdhet mellan män och kvinnor vad gäller ekonomi, hälsa och möjligheter i arbetslivet.
Det är också hög tid att tillsätta en ny kvinnomaktsutredning för att kartlägga och analysera fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Den förra utredningen, som kom för snart 30 år sen, visade på stora brister i jämställdheten mellan kvinnor och män. Vi behöver ny kunskap om hur fördelningen av ekonomisk makt och resurser mellan kvinnor och män ser ut idag, så att vi kan vidta riktade åtgärder för att öka jämställdheten.
Det är en skam, att vi mer än 100 år efter kvinnlig rösträtt, FORTFARANDE slåss för ett samhälle där vi kvinnor kräver lika lön för lika arbete och där feminismen kämpar för att ingå i mänskligheten.
LÖN HELA DAGEN!
Ciczie Weidby

Vilka åtgärder görs för att förbättra jämlikheten i primärvården?

Idag har Vänsterpartiet genom regionråd Mikael Ekvall, lämnat in en ny interpellation till Regionfullmäktige. Interpellations fokuserar på de stora skillnaderna som finns i länets primärvård 🚩🚩🚩
Primärvården i Region Jönköpings län är på många sätt bra – men tyvärr långt ifrån jämlik. Stora skillnader inom primärvården återfinns i data vi har att tillgå och variationerna är dessutom betydligt större än vad som kan anses vara acceptabelt. I ”Vården i siffror” (2022) som publiceras av Sveriges kommuner och Regioner (SKR) blir detta mycket tydligt. Statistiken i ”Vården i siffror” är tagna från den Nationella patientenkäten som är en regelbundet återkommande nationell undersökning.
Patienter och närståendes upplevelser av sjukvården är viktiga och fungerar som en källa för att förbättra och utveckla vården utifrån ett patient- och närståendeperspektiv. Data som återfinns i den nationella patientenkäten fungerar också som ett jämförelseunderlag mellan vårdenheter.
Det är helt orimligt och egentligen också oförenligt med hälso- och sjukvårdslagstiften att skillnaderna inom primärvården tillåts vara så omfattande. Det är dessutom inte förenligt med vare sig regionens målsättning om en jämlik vård eller regionens vision om ”bästa platsen att bo på”. Dessutom är det ganska tydligt att det är ett antal vårdcentraler och geografiska platser som konsekvent placerar sig i toppen respektive botten. Det ser exempelvis väldigt bra ut i Rydaholm och Tenhult samtidigt som läget är mycket oroande i bland annat Öxnehaga, Gislaved, Mariannelund och Sävsjö.
Med anledning av de extremt stora skillnaderna inom primärvården som träder fram i patientenkäten ställdes följande interpellationsfrågor till ordförande i Nämnden för folkhälsa- och sjukvård:
✅ Vilka åtgärder görs för att förbättra jämlikheten i primärvården?
✅ Vilka riktade insatser görs för att förbättra primärvårdssituationen i de geografiska områden och på de vårdcentraler som konsekvent rankas lågt i jämförelserna?
Lite statistik:
Vad gäller indikatorn ”positiv upplevelse av tillgänglighet hos patienter” finns en variation mellan 94,1 % och 69,9 %, en skillnad på över 24,2 %. Det är en väldigt stor differens men tyvärr är dessa stora differenser inom primärvården mer en huvudregel än ett undantag i vår region.
Tillgängligheten är som tidigare belysts inte den enda indikatorn som visar på stora skillnader inom länets primärvård. Inom indikatorn ”positiv upplevelse av delaktighet i vården” syns samma trend. 92,4 % till 61,0 % , en differens på över 30 %. Gällande indikatorn ”positiv upplevelse av information” ligger spannet mellan 90,6 % och 58,6 % även här är alltså differensen på över 30 %.
Tyvärr är det ganska tydligt att vi inte har en jämlik primärvård och data visar även att det finns stora skillnaden inom områden ” respekt och bemötande” där är spannet 93,8 % till 75 % och vad beträffar ”kontinuitet och samordning” är differensen mellan lägsta och högsta mätvärde över 40 %.

Styrets ambition långt ifrån verkligheten

I en debattartikel skriver regionstyret, bestående av Socialdemokraterna, Moderaterna och Bevara akutsjukhusen, att de i sin budget föreslår viktiga satsningar på sjukvården. Det låter verkligen bra, men är satsningarna tillräckliga och är inte timmen något sen? Två av de tre styrande partierna har trots allt suttit vid makten sedan 2018 medan det tredje partiet styrde regionen fram tills att de andra två tog vid. Vi behöver alltså inte gissa oss till vad deras politik får för konsekvenser. Det behövs ingen kristallkula, det finns redan ett facit.

En tredjedel av länets vårdplatser har gått upp i rök under de senaste mandatperioderna. Beroendet av hyrbemanning slår ständigt nya rekord. Vårdavdelningar släcks ned, nu senast inom psykiatrin. Ambulanskliniken är långt ifrån att klara sina mål om att nå fram till patienten i tid samtidigt som de lokala skillnaderna är mycket stora.

Så ser situationen alltså ut trots att personalen ställer upp och arbetar massor av övertid.

Regionstyret berättar om en hälso- och sjukvård i toppklass. Det är en hög och beundransvärd ambition, samtidigt är det rätt lång ifrån verkligheten i många avseenden. Att barn får vänta i flera år på rätt hjälp och stöd är inte toppklass. Nedsläckta vårdavdelningar och långa väntetider på ambulans är inte heller toppklass. Det räcker med att öppenhjärtigt samtala med personal, patienter och anhöriga för att förstå att frustrationen och besvikelsen ibland är rätt omfattande.

Medicinen mot hyrberoendet och långa köer ska enligt regionstyret vara en ny inriktning inom personalpolitiken. Men låt mig vara uppriktig – jag har svårt att se det. Den nya personalpolitiken är misstänkt lik den gamla och facit för den har vi ju som sagt redan.

Förhoppningsvis får jag äta upp de här orden, men jag tror tyvärr att hyrberoendet kommer att fortsätta öka. För vem vill arbeta kvar i en sjukvård som styrs av politiker som inte förmår att på riktigt lägga om personalpolitiken? Vem vill stanna kvar hos en arbetsgivare som kör fast i samma hjulspår år efter år?

Fler måste göra Vänsterpartiet sällskap och arbeta för frågan om arbetstidsförkortning med bibehållen lön. Varför inte börja där det i dag är som svårast att behålla och rekrytera personal, exempelvis inom dygnet-runt-vården?

En modell för detta har under flera år prövats i Region Halland. Arbetstidsförkortning gör det lättare att rekrytera och det blir både bättre och i många fall billigare. När arbetsplatserna blir mer attraktiva är det lättare att rekrytera och att behålla kompetens. Vilket i sin tur minskar behovet av övertid och dyr hyrbemanning.

Annons

Men lite beröm förtjänar det kvasi-nya regionstyret. Det finns nämligen partier som förfäras över att de som styr vill använda sparade medel för att stärka delar av sjukvården. Men för Vänsterpartiet är det en självklarhet att använda det utrymme som finns i kommunallagen gällande sparade medel nu när vi befinner oss i en rätt tuff nedåtperiod. Regionen har hög soliditet och flera år av miljardöverskott i ryggen.

Men är det för lite och är det för sent?

Om regionen, som en del partier verkar tycka, inte ens i detta kritiska läge ska använda sparade medel för att ta udden av krisen så landar vi rätt snabbt i det klassiska citatet från Emil i Lönneberga:

”När jag inte har pengar då kan jag inte dricka sockerdricka och när jag har pengar då får jag inte dricka sockerdricka, när i hundan ska jag då dricka sockerdricka?”.

Därför är det ändå bra att regionstyret väljer att använda sparade medel för att göra en del prioriterade sjukvårdssatsningar. Men är det för lite och är det för sent? Det får framtiden utvisa.

En sak är dock helt säker. Om alla regioner och kommuner ska spara sig ur krisen samtidigt så kommer arbetslösheten att skjuta i höjden. Dit vill vi inte.

Mikael Ekvall (V)

Regionråd i opposition

 

 15 juni 2023