Författare: jonkopingslan

Tidöregeringen fortsätter att prioritera sänkt skatt för de allra rikaste, men nedmonteringen av välfärden började inte med dem. Under 90-talskrisen fick hundratusentals anställda i offentlig sektor se sig om efter andra jobb. Sjukvården har inte återhämtat sig. Effektiviseringar, nedskärningskrav och vårdköer har blivit vardag. 

När Vänsterpartiet 2002 gick till val på 200 000 nya jobb i offentlig sektor så var det många som lyfte på ögonbrynen och kallade oss oansvariga. Men i själva verket handlade det om att återställa en skälig välfärdsnivå. Drygt 20 år senare kan man konstatera att Vänsterpartiet hade rätt, välfärden behövde en återställare men fick det inte. Många av de samhällsproblem vi ser idag måste ses i ljuset av 90-talskrisen, och med insikten att 500 miljarder per år spelar roll, för så mycket har skatten sänkts de senaste 20 åren. 

Nedmonteringen av välfärden påverkar oss alla. Men den påverkar så klart en del mer än andra. För barn som inte får rätt stöd i skolan eller för dem som väntar i långa vårdköer är det särskilt förödande. Numera kan man köpa privata sjukvårdsförsäkringar och hemundervisning, så de som är rika har bättre förutsättningar att klara sig trots välfärdskrisen. Samhället har blivit både socialt och ekonomiskt mer orättvist. 

Vänstern måste vara svaret på välfärdskrisen. Även om kommun- och regionpolitiken är viktiga, så kan vi aldrig ersätta avsaknaden av en expansiv och investeringsdriven nationell politik med icke-progressiv kommunalskatt. Därför ställer Vänsterpartiet inte upp på det nya finanspolitiska ramverket på nationell nivå. För även om det innehåller förändringar så möjliggörs inte de investeringar samhället behöver. Nedskärningarna i välfärden kommer att fortsätta.

Som socialist och regionpolitiker känner man sig ofta som en väktare i bojor. En kritisk röst som påpekar brister och som vill något bättre med sjukvården – annat än att dutta i marginalerna. Regionerna har de pengar de har, och visst kan höjd regionskatt flytta marginalen, men det kommer aldrig att räcka till. Där är regeringen och övriga partier som ställer upp på det nya finanspolitiska ramverket svaret skyldiga: Hur ska regionerna kunna skapa och upprätthålla en skälig välfärdsnivå?

Mikael Ekvall (V)

Regionråd Jönköpings län

”En aktiv arbetsmarknadspolitik för full sysselsättning!”, visst låter det vackert, men är det nån som minns när det var en faktisk politisk ambition för en svensk regering?  

När regeringens arbetsmarknadsminister Mats Persson presenterade budgetproppen inleder han med ”arbetslinjen före bidragslinjen”. Vad betyder det, vad är ambitionen, men framför allt, vad är det man faktiskt säger mellan raderna?  Att hungriga vargar jagar bäst?

Alla människors rätt till arbete är en kärnfråga för oss i Vänsterpartiet. Full sysselsättning och ett arbetsliv som präglas av trygga villkor, god arbetsmiljö och inflytande för de anställda är avgörande förutsättningar för att skapa ett jämlikt och jämställt samhälle. 

Vi har en regering som sänker skatterna för dom rika och som jagar fattiga och arbetslösa. Så bygger man inte ett välfärdsland med trygga arbetare. Vänsterpartiet är i dag det enda partiet som vill återupprätta den aktiva arbetsmarknadspolitik som tidigare spelat en så central roll för att Sverige en gång var ett av världens mest jämlika länder – med lägst arbetslöshet. Och det är ingen tillfällighet: Vänsterpartiet är det enda av riksdagspartierna som tar sin politiska utgångspunkt i löntagarnas kollektiva intressen. Vi vet att en annan värld är möjlig. 

Ciczie Weidby (V)

Riksdagsledamot Jönköpings län och arbetsmarknadspolitisk talesperson

 Lyssna istället för att föreläsa om styrdokument

• Tidigare i år hade vi en intensiv debatt om arbetsvillkoren för personalen och patientsäkerheten inom psykiatrin i Värnamo. Jag reagerade mycket starkt på det sätt som debatten fördes från regionledningens sida.

• Synpunkter från personalen inte bemöttes på ett respektfullt sätt i flera fall , utan med svävande citat från olika styrdokument. Det är respektlöst och jag hoppas verkligen att vi slipper se det igen. 

Vem är du Bengt-Ove?

• Jag är 74 år, född och uppvuxen i Villstad utanför Smålandsstenar, men har bott en ganska stor del av mitt liv i Norr- och Västerbotten.  Är pensionerad socionom och har tidigare bland annat arbetat i cirka 12 år som skolkurator och socialsekreterare i Värnamo kommun. 

Vad brinner du för i ditt förtroendeuppdrag?

• Jag känner en mycket stark oro över de privata vinstintressenas växande inflytande över sjukvården i Sverige och den ökande ojämlikhet inom vården som blivit följden av detta. Vi måste med all kraft kämpa emot detta. Privata bolag profiterar idag på de långa köerna inom bland annat barn-och ungdomspsykiatrin. Detta riskerar att på sikt rasera den offentligt drivna vården.
• Vad gäller min roll som regionpolitiker brinner jag framför allt för att utveckla psykiatrin och beroendevården samt att hitta nya former för patient-och brukarinflytande. Jag ser även stora behov av utökade resurser och förbättrad samverkan med kommunerna inom vård och rehabilitering för barn och ungdomar.
• Därför har jag tillsammans med en ledamot från ett annat parti skrivit en motion om förbättrat stöd av logoped till barn med språkstörning. Det är en stor grupp som inte uppmärksammats tillräckligt.  Resurserna är mycket ojämnt fördelade i länet och väntetiderna för utredning är ofta orimligt långa. 
• En annan sak som jag brinner för, är ökad användning av kultur inom hälso- och sjukvården. Ett exempel är musikterapi, som idag tillämpas bara fläckvis i landet trots att den finns upptagen i nationella riktlinjer inom psykiatrin.