Författare: jonkopingslan

Det omfattar så klart neuropsykiatriska tillstånd och diagnoser samt depression, ångest och stressyndrom. Våra barn är dessvärre inte förskonade utan många mår väldigt dåligt.

Flera partier i regionen har nyligen lyft fram att de vill privatisera Barn- och ungdomspsykiatrin (Bup) för att korta köer och ge barn rätt vård och stöd tidigare.

Det är en villfarelse. Privatisering av Bup åstadkommer blott två effekter. Den första effekten är att kompetensen splittras och sprids med vinden. Den andra effekten är att vård- och stödfunktioner kring barnen blir ännu mer fragmenterad.

Redan i dag är vården kring barn med neuropsykiatriska diagnoser mycket uppdelad. Det är svårt för både barn och föräldrar att navigera rätt. Barn- och ungdomspsykiatrin, Barn- och ungdomshabiliteringen, Barn- och ungdomshälsan, Barn- och ungdomsmedicin, Ungdomsmottagningen, Barnhälsovården, ”En väg in” och flera primärvårdsinsatser via vårdcentraler.

Lägg där till skolan och den allt för ofta underdimensionerade skolhälsovården. Inte undra på att över 80 % av föräldrarna till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och diagnoser har fått gå ner i arbetstid eller är sjukskrivna på grund av en ohållbar situation kring barnet.

Detta logistiska helvete vill alltså flera partier i regionen ge ytterligare en dimension. Det tror vi är fel väg att gå.

I stället är det dags att stärka och samla vården kring barnet. Det är ju så klart lätt att säga så men vi har också förslagen för ändamålet. Vänsterpartiet vill se personliga samordnare som fungerar som en stödfunktion för barnet och som en avlastning för föräldrarna när det gäller planering av vård- och stödinsatser exempelvis genom att, när det är möjligt, samla vården kring barnet istället för att barnet ska behöva åka till så många olika platser.

Det skulle sannolikt minska sinnesintrycken som barnet utsätts för och sannolikt minska stressen för vårdnadshavare. Samordnare skulle också kunna vara en viktig länk mellan vården och skolan.

Det har skrivits spaltmeter om kötiderna för utredning hos Bup men det har inte skrivits lika mycket om alla köer som möter barnet efter avslutat utredning, eller väntelista som det så käckt kallas. Det är långa väntetider för att bland annat få träffa dietist, logoped och arbetsterapeut. Det blir så klart mycket frustrerande för alla inblandade parter.

Därför vill Vänsterpartiet att regionen satsar på fler arbetsterapeuter och fysioterapeuter inom psykiatrin, vi tror att dessa professioner kan göra stora insatser för barnets psykiska hälsa. Vi vill också att regionen anställer fler dietister och logopeder. För att klara av att rekrytera all kompetens som det finns behov av så är det en förutsättning att regionen erbjuder bra löner, arbetsvillkor, utbildningstjänster och en tydlig och framtidsinriktad strategi att samlas kring.

Tillsammans med föreningslivet och kommunerna så behöver regionen samverka för att barn med olika funktionsnedsättningar ska få tillgång till fritidsaktiviteter på sina villkor.

Det kan handla om fler specialpedagoger på Kulturskolan så att barn med exempelvis ADHD eller autism kan delta i aktiviteterna tillsammans med andra på lika villkor. Det kan också handla om att särskilt stödja idrottsverksamhet som riktar sig till, eller som skapar goda förutsättningar för, barn med funktionsnedsättningar att delta.

Det är kolossalt viktigt att inte glömma bort de minsta barnen. Många av aktiviteterna som finns i dag är riktade för de som är tretton år eller äldre.

Det ligger lite utanför mitt bord, men jag måste ändå skriva några rader om skolan. Inte minst eftersom jag själv är legitimerad lärare. Skolan är ofta den plats där barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar mår som allra sämst. Ändå är de nyfikna och törstar efter kunskap precis som alla andra barn, ibland till och med mer.

Att de mår dåligt i skolan beror på att de inte får rätt förutsättningar. Det kan bottna i skolsköterska och kurator som allt för sällan är på plats, hög personalomsättning kring barn som är i stort behov av stabilitet och förutsägbarhet samt kunskapskrav som i hög grad premierar exekutiva förmågor och samtidigt nedvärderar klassisk faktabaserad kunskap. Det är hög tid att Sveriges skolpolitiker slutar sova nu.

Vården, skolan, föreningslivet och alla vi andra måste samlas kring barnen och ge dem rätt förutsättningar alldeles oavsett om det föreligger en funktionsnedsättning eller inte. Att tro att ytterligare splittring i form av privatiseringar är någon tillgodo, förutom möjligen framtida ägare, är naivt.

Mikael Ekvall (V)

Regionråd i opposition

Historiskt värderas oppositionens roll högt inom svensk parlamentarism. Att det finns reella alternativ till det politiska styret får anses vara en central del av demokratin.

Den nya oppositionen består av fler partier än under den tidigare mandatperioden. Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är kvar i opposition sedan tidigare och nykomlingar i rollen är Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna.

Vänsterpartiet beskrivs ibland som ”svenska mästare i opposition”. Det finns stolthet i det epitetet. Samtidigt vittnar det så klart också om ett misslyckande eftersom ett politiskt parti har som mål att få vara med och styra så att man kan infria sina löften och få genomslag.

En aktiv och framtidsinriktad opposition i regionen är kanske viktigare än någonsin. Det låter kanske som en klyscha, men när Uppdrag granskning synade svensk regionpolitik inför valet slogs det i programmet fast att skillnaderna mellan de politiska partierna i Sveriges regioner generell sett är mycket små.

Vänsterpartiet i Region Jönköpings län får anses vara ett av få undantag. När partierna under de senaste åren presenterat budget har Vänsterpartiet tagit nära nog en halv miljard mer i anspråk för reformer än de övriga partierna. Alltså prioriterat fler personalsatsningar på bekostnad av ett lägre överskott.

Vänsterpartiet vågar sticka ut, lyfter tydligt fram personalperspektivet och är dessutom obekväma när så behövs. Förmågor som blir extra viktiga den här mandatperioden eftersom den nya majoritetens fem övergripande mål får anses vara lite av ett allmängods.

Alltså inriktningsmål som mer eller mindre alla kan hålla med om. De ska öka grundbemanningen inom vården, se till att barn och unga med psykisk ohälsa får snabbare vård, öka det kollektiva resandet, skapa fler utbildningsplatser och underlätta det regionala företagandet.

Med andra ord bra politiska målsättningar. Vänsterpartiet har exempelvis länge drivit frågan om ökad grundbemanning och budgeterat i särklass mest för ändamålet.

Men det som egentligen är viktigt är så klart resan fram till att nå de politiska målen och då krävs handlingskraft och förmåga att tänka utanför den berömda boxen.

Regionen måste satsa stort på personalpolitiken, annars kommer det aldrig gå att rekrytera och behålla all personal som behövs, vare sig nu eller i framtiden, för att säkra god vård.

Därför måste det nya styret våga tänka nytt exempelvis genom att bejaka Vänsterpartiets förslag om arbetstidsförkortning. I Region Halland har de satsat på arbetstidsförkortning inom akut- och förlossningsvården, det har inneburit en mer kostnadseffektiv vård, mindre behov av dyr övertid och färre sjukskrivningar.

Nyckeln till framgång vad gäller flera av de målsättningar som den nya politiska ledningen ställt upp handlar just om personalpolitik. Det måste bli mer attraktivt att arbeta i vården om vi ska klara av att ge alla barn och deras föräldrar rätt hjälp och stöd i tid. Det måste finnas skäl till framtidstro inom alla vårdyrken om vi skall kunna fylla alla utbildningsplatser.

Det är ytterst viktigt att företagarna i vår region ges goda möjligheter att planera sina förutsättningar, inte minst vad beträffar deras utgiftssidor såsom kostnader för elektricitet.

Ska fler åka kollektivt, både till arbetet och till nöje, måste medborgarna kunna lita på dess punktlighet och då måste något parti våga kritisera det upphandlingskaos som med jämna mellanrum drabbar både buss- och tågförbindelser.

Under valrörelsen fick partierna ofta kritik för att de ofta i stort sett tyckte samma sak. Efter en debatt slog en något frustrerad ledare i Värnamo Nyheter fast att skillnaderna mellan de politiska partierna var mycket små.

Vänsterpartiets målsättning är att så aldrig ska bli fallet i Region Jönköpings län. Här ska medborgarna faktiskt erbjudas reella alternativ. När invånarna går till valurnorna igen om fyra år så ska de känna att det faktiskt spelar roll vilket parti de röstar på i regionvalet. Det är ett av oppositionens viktigaste uppdrag.

Mikael Ekvall (V)

Regionråd