DEBATT. Kommunalförbundet Svenskt Ambulansflyg (KSA) är en nationell organisation som ägs och finansieras av Sveriges 21 regioner. Verksamheten är under uppbyggnad och driftstart är planerad till hösten. KSA kommer att utföra flygambulanstransporter åt regionerna. Region Jönköpings län är delägare i bolaget och har därmed också ett ansvar för arbetsvillkoren. Vår region är dessutom representerad i bolagsstyrelsen.

I november kom beskedet att piloter och tekniker skall upphandlas men att övrig personal ska anställas av förbundet. I praktiken innebär beskedet att piloter och tekniker kommer att vara anställda av ett eller flera bemanningsföretag. Det finns en betydande risk för att detta kommer att drabba deras arbetsvillkor på ett negativt sätt. Att förlita sig på bemanningsföretag i en så volatil bransch innebär dessutom en stor risk vid eventuella konkurser. Flygsäkerheten kan också bli lidande vid en lösning där piloter och tekniker inte direktanställs av förbundet.

Kritik mot agerandet har lyfts fram av bland annat Svensk Pilotförening (SPF). De menar att sättet som KSA agerar på riskerar att leda till säkerhetsbrister och dessutom till sämre verksamhet. Den mångåriga och samlade erfarenhet som finns hos ambulansflygpiloter i Sverige kan gå förlorad enligt SPF. Upphandlingen som pågår nu är felkonstruerad och leder sannolikt till att vinnande bolag enbart kan konkurrera med lägre löne- och pensionsvillkor. Bemanningsföretag för piloter har än så längre i princip uteslutande handlat om brevlådeföretag som förmedlat piloter till flygbolagen.

SPF har uppmanat styrelsen i KSA att avbryta upphandlingen av enbart pilottjänster och vill istället att de återgår till att upphandla en flygoperatör där särskilda krav ställs på direktanställda piloter.

Vänsterpartiet menar att direktanställda piloter och tekniker är rätt lösning. Det kan ske på flera sätt, antingen anställs de inom det egna bolaget eller genom att en flygoperatör med egna piloter upphandlas. Vänsterpartiet föredrar det första alternativet.

KSA belyser att de har moderna ambulansflygplan med specialanpassad medicinsk inredning i kabinen. Flygplanen möjliggör transporter av upp till tre liggande patienter med plats för fyra sittande passagerare. Det är jättebra att KSA har ordnat moderna och bra flygplan, men de verkar inte vara lika intresserade av att vara en modern arbetsgivare. En modern arbetsgivare tar ansvar för de som utför arbete åt bolaget och ser till att de har trygga anställningar och goda arbetsvillkor.

Vänsterpartiet har lämnat in en interpellation i ärendet till regionfullmäktige. I interpellationen undrar vi huruvida bemanningsbolag med oklara löne- och arbetsvillkor verkligen skall vara den väg som Sveriges regioner väljer när framtidens flygambulansverksamhet byggs upp. Vi undrar också om Region Jönköpings län, som faktiskt sitter i styrelsen för bolaget, kommer att driva på för direktanställd personal med schyssta villkor.

Att KSA överväger att förlita sig på bemanningsföretag i en så viktigt verksamhet som ambulansflyg är både olämpligt och oacceptabelt.

Mikael Ekvall (V)

Regionråd i Region Jönköpings län

Arbetsmiljökartläggningen gällande OP/IVA i Region Jönköpings län är nu klar. Den visar på allvarliga och långtgående brister, inte minst beträffande ledarskap. Några av de konsekvenser som lyfts fram av det bristande ledarskapet och den dåliga arbetsmiljön är att personalen upplever sömnsvårigheter, värk i kroppen, oro, nedstämdhet, hjärtklappning. Det är ytterst allvarligt och det kan i längden leda till omfattande problem med utbrändhet och långtidssjukskrivningar.

Personalen har haft mycket lite eller ingen tid alls till träning och planerat familjeliv. Det har varit hög tidspress och korta inställningstider. Känslan av att inte ha kontroll har varit stor hos många av regionens medarbetare. Även omfattande problem med mobbning och kränkningar beskrivs i kartläggningen och det har fått pågå under lång tid. Allt krångel med med ersättningar och vaga besked kring dem har förstärkt den dåliga arbetssituationen. Tilltron till regionledningen får beskrivas som allt jämt låg.

Nu behövs normala arbets- och inställningstider för medarbetarna och ökad egenmakt över arbetstider så att livet utanför arbetet kan planeras. Arbetspassen måste bli kortare och rotationen måste fungera bättre. För att det skall bli möjligt krävs det som Vänsterpartiet i många år har efterfrågat, höjd grundbemanning i vården.

Ledarskapet måste också förändras från en slags outtalad pyramidmodell till ett mer närvarande chefsskap. För att det skall bli möjligt krävs ett utvecklingsarbete men också lagom stora grupper knuta till respektive chef. Om en chef har alldeles för många underställda är det omöjligt att vara en närvarande chef och därmed försvinner också möjligheten till att göra ett bra chefsjobb.

Alla vårdarbetare som farit illa under pandemin måste få stöd och hjälp när så önskas från exempelvis företagshälsovård. En handlingsplan utifrån kartläggningen lär behövas om åtgärder skall skall komma på plats snabbt. Här behövs både kortsiktiga och långsiktiga lösningar. Egentligen ska det inte behöva påtalas, men självklart måste medarbetare och fackföreningarna involveras i detta utvecklingsarbete.

Vid nästa sammanträde med Nämnden för Folkhälsa och Sjukvård utgår Vänsterpartiet kring att det finns en stor samarbetsvilja hos alla partier att tillsammans arbeta för socialt hållbara lösningar utifrån kartläggningen.

Mikael Ekvall (V)

Regionråd

Ciczie Weidby är riksdagsledamoten som kom direkt från posten som klubbordförande i Handels. Idag sitter hon i Arbetsmarknadsutskottet för Vänsterpartiet.

Facklig vänster: Du sitter sedan valet 2018 i riksdagen, men var dessförinnan ordförande för Handelsklubben på IKEA i Jönköping. Hur började ditt fackliga engagemang?

Ciczie: Det började egentligen på riktigt när jag började på IKEA i jan 2004. Jag har alltid varit med i facket som funnits på de arbetsplatser jag varit på, men aldrig tagit steget att gå kurser eller ta något förtroendeuppdrag. Men på IKEA hade jag redan från början en massa åsikter och när det var dags för ett medlemsmöte för att göra att fyllnadsval blev jag direkt vice ordförande i klubben. Då var jag fortfarande provanställd för övrigt. Sen rullade det liksom bara på.

Facklig vänster: Vad var det bästa du visste med att vara fackligt engagerad? Vad var svårast?

Ciczie: Eftersom jag var på en stor arbetsplats med fackklubb fanns det stora möjligheter att påverka den faktiska vardagen för sina medlemmar och arbetskamrater. Det finns liksom en direkt närhet till verksamheten och ledningen som gör att man kan ha en dialog hela tiden, utöver formella förhandlingarna.

Att hela tiden ha en fot på golvet vid sidan av sitt uppdrag tror jag också är väldigt viktigt. Det bästa är såklart när man märker att man kan komma med, ibland små men ändå betydande förändringar, snabbt och enkelt på lokal nivå. Att man märker att man kan göra skillnad. Svårt är det när företaget försöker gömma sig bakom centrala beslut och bestämmelser. Eller när man har haft medlemsmöte och medlemmarna bestämt nåt som jag personligen inte tror på fullt ut, men ändå måste driva i förhandlingen. Men det är ju så det ska vara, att kollektivet och majoritetsbeslut är det som bestämmer. Det är ju det som är styrkan.

Facklig vänster: I riksdagen sitter du för Vänsterpartiet i arbetsmarknadsutskottet. Där debatteras många frågor som har direkt påverkan på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. I förhållande till det uppdraget, känner du att du har nytta av din fackliga erfarenhet?

Ciczie: Ska jag vara helt ärlig är den riktigt stora fördelen med den fackliga erfarenheten att man faktiskt haft ett ”riktigt” jobb, att man kan lag och avtal. Det är skrämmande när man sitter i ett utskott där det finns ledamöter som inte ens har koll på anställningsformer eller hur vardagen för till exempel en handelsanställd som jagar timmar ser ut. Många politiker har suttit länge och har inte så mycket arbetslivserfarenhet. Så ja, jag har nytta av min erfarenhet, definitivt.

Facklig vänster: Det är inte jättemånga riksdagsledamöter som har arbetarklassbakgrund. Ännu färre kommer direkt från en bakgrund som förtroendevald klubbordförande i ett LO-förbund. Hur har du upplevt resan som det innebär att komma direkt från golvet in i rikspolitiken?

Ciczie: Det blir lite exotiskt nästan. Till en början i alla fall. Det som blir väldigt tydligt är ju att man helt plötsligt får en annan vardag som är så otroligt väsensskild från det man är van vid. Och jag blev väldigt lyft och pushad att ta uppdraget. Alla tycker det är fränt att en butikssäljare från IKEA kan ta plats i riksdagen och man får mycket uppmärksamhet för det. Men nu när det har gått två år finns det dom som lite tycker att man inte är arbetare länge, för nu är jag ju riksdagsledamot. Peppen och hyllningarna försvinner ganska snart och man måste leverera.

Och självklart ska man ställa krav på sina ledamöter, men man ska också veta att för en som inte har nån högskoleutbildning så är det en väldig omställning. För mig är det först nu som jag inte längre är nervös för att tala i riksdagsgruppen eller gå på utskottsmöten själv. Så resan har varit och är fortfarande lite skakig. Min bakgrund i arbetarklassen och min egen arbetaridentitet försvinner inte bara för att jag sitter i riksdagen.

Facklig vänster: Kan du nämna två fackliga eller facklig-politiska frågor som du ser som särskilt viktiga idag?

Ciczie: För mig som medlem i Handels är frågorna om hyvling av timmar, visstidsanställningar och rätt till heltid stora och viktiga frågor. Okej, det var tre, men de hänger ihop! När jag började på IKEA var det fortfarande möjligt att faktiskt få en heltid och på lagret var heltid och tillsvidare en norm, men med tiden smög sig deltider och osäkra anställningar in även på lagren och på butik är heltid nåt som bara chefer får. Att år ut och år in inte veta hur ens ekonomi ser ut från månad till månad är inte värdigt ett välfärdsland och kan vara direkt skadligt för människors hälsa. Det finns många som blivit utbrända av att jaga timmar och sova med telefonen i handen hela tiden. Gig-ekonomin är en riktig skitmarknad som måste regleras.

Ålder: 46
Bor: Hyresrätt i Jönköping
Familj: Sambo och hund
Fritidsintresse: Önskar jag hade ett särskilt intresse men jag plöjer mest serier som alla andra. Och går i skogen med hunden såklart. Jag tycker om att gå på bio och konserter, Jönköping har en bra musikscen som jag stödjer ofta och gärna.