Författare: jonkopingslan

I en tid som präglas av en akut kamp mot klockan för att minska våra utsläpp och dessutom med hög inflation hade man önskat sig att regionen skulle stå upp för vanliga människors behov. Vanliga människor står ändå upp för regionen och dess verksamheter genom att alltid betala skatt.

Region Jönköpings län har i flera år gjort enorma överskott, alltså en vinst på många miljarder. Dessa pengar ligger i regionens kassa utan att användas på rätt sätt. Hur kan det inte finnas utrymme för att fortsätta satsa på kollektivtrafiken? I synnerhet är detta märkligt då regionen samtidigt avser ösa in många miljoner i förlustmaskinen Jönköping Airport. Människor kan flyga till Kanarieöarna men inte ta sig till arbete och skola, det är rätt absurt.

Det är lätt att bli frustrerad när man lyssnar på flera regionpolitiker i media och regionfullmäktige när de pratar om situationen. Det finns en enorm enighet bland olika styrande och föra detta styrande partier om att hantera kollektivtrafiken så här. Detta kallar de för “god hushållning”.

Men det finns visst ett alternativ!

Vänsterpartiet är det enda partiet som har en hållbar och långsiktig lösning för kollektivtrafiken. Vi behöver bygga ut kollektivtrafiken på landsbygden så att folk kan lämna bilen hemma. Det är kris för klimatet och därmed vår gemensamma existens.

Är inte det skäl nog för att använda sparade medel så att kollektivtrafiken kan utvecklas? Det är inte “god hushållning” att spä på klimatkatastrofen och låta folk stå för notan.

Dagens situation är resultatet av den politik som tidigare förts. Tyvärr fortsätter nuvarande regionstyre med Bevara Akutsjukhusen, M och S att bedriva samma slags politik: mindre service och högre biljettpriser. För bara två år sedan hade vårt län bland de billigaste biljettpriserna i kollektivtrafiken i hela Sydsverige.

Nu har vi lika dyrt som de flesta andra, plus att vi nu ska få sämre service på landsbygden. Är det så konstigt att folk tvingas att ta bilen i stället när kollektivtrafiken inte är ett fungerande alternativ?

Ett bra exempel på ökat användande av kollektivtrafiken var när man höjde turtätheten mellan Värnamo-Gnosjö-Gislaved, bara på kort tid ökade resandet med ca 30% – varför fortsätter vi inte i samma riktning nu? I Västra Götaland, där Vänsterpartiet är med och styr, ser vi en motsatt utveckling där biljettpriserna sänkts flera gånger utan att man drar ner på service – och allt fler reser med kollektivtrafik.

Sist på tur har kristdemokratiska politiker skrivit en debattartikel om att satsa på anropsstyrd kollektivtrafik. Anropsstyrd kollektivtrafik är tyvärr inte tillräckligt, eftersom det räcker att man har några bussturer i närheten för att man inte ska ha rätt till anropsstyrd kollektivtrafik. Detta innebär att om bussen kommer för få gånger per dag eller vid fel tidpunkt då är man fortfarande strandsatt utan kollektivtrafik.

Det räcker med denna oansvariga politik. Det är klimatkris och den följer ekonomisk kris om vi inte vågar tänka annorlunda. Det är dags att politiker tar ansvar för samhällets framtid.

Vi har råd med bra kollektivtrafik i regionens regi. Det handlar om landsbygdsutveckling, stödja våra invånare i tider av kris och om att minska våra utsläpp.

João Figueiredo (V), ersättare i regionfullmäktige

Anna-Karin Ramnemo (V), ersättare i regionfullmäktige och adjungerad i tim-nämnden

Det omfattar så klart neuropsykiatriska tillstånd och diagnoser samt depression, ångest och stressyndrom. Våra barn är dessvärre inte förskonade utan många mår väldigt dåligt.

Flera partier i regionen har nyligen lyft fram att de vill privatisera Barn- och ungdomspsykiatrin (Bup) för att korta köer och ge barn rätt vård och stöd tidigare.

Det är en villfarelse. Privatisering av Bup åstadkommer blott två effekter. Den första effekten är att kompetensen splittras och sprids med vinden. Den andra effekten är att vård- och stödfunktioner kring barnen blir ännu mer fragmenterad.

Redan i dag är vården kring barn med neuropsykiatriska diagnoser mycket uppdelad. Det är svårt för både barn och föräldrar att navigera rätt. Barn- och ungdomspsykiatrin, Barn- och ungdomshabiliteringen, Barn- och ungdomshälsan, Barn- och ungdomsmedicin, Ungdomsmottagningen, Barnhälsovården, ”En väg in” och flera primärvårdsinsatser via vårdcentraler.

Lägg där till skolan och den allt för ofta underdimensionerade skolhälsovården. Inte undra på att över 80 % av föräldrarna till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och diagnoser har fått gå ner i arbetstid eller är sjukskrivna på grund av en ohållbar situation kring barnet.

Detta logistiska helvete vill alltså flera partier i regionen ge ytterligare en dimension. Det tror vi är fel väg att gå.

I stället är det dags att stärka och samla vården kring barnet. Det är ju så klart lätt att säga så men vi har också förslagen för ändamålet. Vänsterpartiet vill se personliga samordnare som fungerar som en stödfunktion för barnet och som en avlastning för föräldrarna när det gäller planering av vård- och stödinsatser exempelvis genom att, när det är möjligt, samla vården kring barnet istället för att barnet ska behöva åka till så många olika platser.

Det skulle sannolikt minska sinnesintrycken som barnet utsätts för och sannolikt minska stressen för vårdnadshavare. Samordnare skulle också kunna vara en viktig länk mellan vården och skolan.

Det har skrivits spaltmeter om kötiderna för utredning hos Bup men det har inte skrivits lika mycket om alla köer som möter barnet efter avslutat utredning, eller väntelista som det så käckt kallas. Det är långa väntetider för att bland annat få träffa dietist, logoped och arbetsterapeut. Det blir så klart mycket frustrerande för alla inblandade parter.

Därför vill Vänsterpartiet att regionen satsar på fler arbetsterapeuter och fysioterapeuter inom psykiatrin, vi tror att dessa professioner kan göra stora insatser för barnets psykiska hälsa. Vi vill också att regionen anställer fler dietister och logopeder. För att klara av att rekrytera all kompetens som det finns behov av så är det en förutsättning att regionen erbjuder bra löner, arbetsvillkor, utbildningstjänster och en tydlig och framtidsinriktad strategi att samlas kring.

Tillsammans med föreningslivet och kommunerna så behöver regionen samverka för att barn med olika funktionsnedsättningar ska få tillgång till fritidsaktiviteter på sina villkor.

Det kan handla om fler specialpedagoger på Kulturskolan så att barn med exempelvis ADHD eller autism kan delta i aktiviteterna tillsammans med andra på lika villkor. Det kan också handla om att särskilt stödja idrottsverksamhet som riktar sig till, eller som skapar goda förutsättningar för, barn med funktionsnedsättningar att delta.

Det är kolossalt viktigt att inte glömma bort de minsta barnen. Många av aktiviteterna som finns i dag är riktade för de som är tretton år eller äldre.

Det ligger lite utanför mitt bord, men jag måste ändå skriva några rader om skolan. Inte minst eftersom jag själv är legitimerad lärare. Skolan är ofta den plats där barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar mår som allra sämst. Ändå är de nyfikna och törstar efter kunskap precis som alla andra barn, ibland till och med mer.

Att de mår dåligt i skolan beror på att de inte får rätt förutsättningar. Det kan bottna i skolsköterska och kurator som allt för sällan är på plats, hög personalomsättning kring barn som är i stort behov av stabilitet och förutsägbarhet samt kunskapskrav som i hög grad premierar exekutiva förmågor och samtidigt nedvärderar klassisk faktabaserad kunskap. Det är hög tid att Sveriges skolpolitiker slutar sova nu.

Vården, skolan, föreningslivet och alla vi andra måste samlas kring barnen och ge dem rätt förutsättningar alldeles oavsett om det föreligger en funktionsnedsättning eller inte. Att tro att ytterligare splittring i form av privatiseringar är någon tillgodo, förutom möjligen framtida ägare, är naivt.

Mikael Ekvall (V)

Regionråd i opposition