Nedmonteringen av välfärden påverkar oss alla
Tidöregeringen fortsätter att prioritera sänkt skatt för de allra rikaste, men nedmonteringen av välfärden började inte med dem. Under 90-talskrisen fick hundratusentals anställda i offentlig sektor se sig om efter andra jobb. Sjukvården har inte återhämtat sig. Effektiviseringar, nedskärningskrav och vårdköer har blivit vardag.
När Vänsterpartiet 2002 gick till val på 200 000 nya jobb i offentlig sektor så var det många som lyfte på ögonbrynen och kallade oss oansvariga. Men i själva verket handlade det om att återställa en skälig välfärdsnivå. Drygt 20 år senare kan man konstatera att Vänsterpartiet hade rätt, välfärden behövde en återställare men fick det inte. Många av de samhällsproblem vi ser idag måste ses i ljuset av 90-talskrisen, och med insikten att 500 miljarder per år spelar roll, för så mycket har skatten sänkts de senaste 20 åren.
Nedmonteringen av välfärden påverkar oss alla. Men den påverkar så klart en del mer än andra. För barn som inte får rätt stöd i skolan eller för dem som väntar i långa vårdköer är det särskilt förödande. Numera kan man köpa privata sjukvårdsförsäkringar och hemundervisning, så de som är rika har bättre förutsättningar att klara sig trots välfärdskrisen. Samhället har blivit både socialt och ekonomiskt mer orättvist.
Vänstern måste vara svaret på välfärdskrisen. Även om kommun- och regionpolitiken är viktiga, så kan vi aldrig ersätta avsaknaden av en expansiv och investeringsdriven nationell politik med icke-progressiv kommunalskatt. Därför ställer Vänsterpartiet inte upp på det nya finanspolitiska ramverket på nationell nivå. För även om det innehåller förändringar så möjliggörs inte de investeringar samhället behöver. Nedskärningarna i välfärden kommer att fortsätta.
Som socialist och regionpolitiker känner man sig ofta som en väktare i bojor. En kritisk röst som påpekar brister och som vill något bättre med sjukvården – annat än att dutta i marginalerna. Regionerna har de pengar de har, och visst kan höjd regionskatt flytta marginalen, men det kommer aldrig att räcka till. Där är regeringen och övriga partier som ställer upp på det nya finanspolitiska ramverket svaret skyldiga: Hur ska regionerna kunna skapa och upprätthålla en skälig välfärdsnivå?
Mikael Ekvall (V)
Regionråd Jönköpings län