Författare: jonkopingslan

Föreställningen att kvinnor och män är olika, inte bara biologiskt, utan också vad gäller praktiska, känslomässiga och intellektuella förmågor och intressen genomsyrar hela vårt samhälle. Det finns också en gradering där det som anses manligt generellt sett har en högre status, ger mer makt och bättre betalt, medan det som anses kvinnligt har låg status, ger lite makt och dåligt betalt. Det är därför inte så enkelt att det är individuella val eller enstaka misstag som leder fram till de orättvisor som föreligger mellan könen.

Föreställningen att kvinnor och män är olika, inte bara biologiskt, utan också vad gäller praktiska, känslomässiga och intellektuella förmågor och intressen genomsyrar hela vårt samhälle. Det finns också en gradering där det som anses manligt generellt sett har en högre status, ger mer makt och bättre betalt, medan det som anses kvinnligt har låg status, ger lite makt och dåligt betalt. Det är därför inte så enkelt att det är individuella val eller enstaka misstag som leder fram till de orättvisor som föreligger mellan könen.

Fördelningen av tid, inkomster och makt ser olika ut mellan kvinnor och män. Kvinnor och män arbetar i snitt lika många timmar per vecka. Men kvinnor står för den största delen av det obetalda arbetet med hem och barn, medan män lönearbetar i högre grad. Den skeva fördelningen av betalt och obetalt arbete får stora konsekvenser för kvinnors ekonomi och självständighet. Kvinnor har lägre inkomster, eftersom de oftare än män jobbar deltid, har olika typer av visstidsanställningar och tar ut mer föräldraledighet.

Det som brukar kallas dubbelarbete; att kvinnors arbetsdag inte slutar, utan fortsätter i hemmet efter jobbet leder till stress och ohälsa. Kvinnor är oftare långvarigt sjukskrivna än män, speciellt stressrelaterade sjukdomar och svår värk drabbar kvinnor i högre grad än män. Kvinnor har i genomsnitt lägre löner än män. Huvudorsaken är att arbetslivet är starkt könssegregerat, och att de arbeten som främst utförs av kvinnor värderas lägre än de som oftast utförs av män. Män befinner sig dessutom oftare än kvinnor på positioner i arbetslivet som ger högre lön därför att de anses innebära mer ansvar och kräva högre kompetens. Slutligen drabbas kvinnor också av lönediskriminering, det vill säga får en lägre lön än manliga kollegor endast på grund av sitt kön. För att kunna bekämpa de här orättvisorna, måste de invanda måttstockar på värde och rationalitet som regelmässigt används av ekonomer, arbetsgivare och i politiken utmanas och ifrågasättas. Det är också nödvändigt att omfördela de resurser som idag tilldelas män och kvinnor i så olika grad; tid, inkomster, makt och hälsa.

Finansminister Anders Borg har flera gånger sagt sig vara feminist, och vilja åstadkomma jämställdhet med sin ekonomiska politik. I jämställdhetsbilagan till budgetpropositionen 2009 konstaterar regeringen att den ojämlika fördelningen av resurser mellan kvinnor och män har sin grund i arbetsmarknaden, att kvinnor tar ansvar för den största delen obetalt hemarbete och att fler kvinnor än män är deltidsarbetslösa. Stick i stäv med denna klarsynta analys har den borgerliga regeringen under sina tre år vid makten genomfört en rad ekonomiska reformer som i praktiken ökat de befintliga klyftorna mellan kvinnor och män. Några av de största reformerna regeringen genomfört sedan valet 2006 är de stora försämringarna av arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen. I teorin är det könsneutrala reformer, men i praktiken har de fått som konsekvens att de ökat klyftorna mellan kvinnor och män. Nedmonteringen av trygghetssystemen har finansierat historiskt stora skattesänkningar.

En feministisk ekonomisk politik måste innebära en långsiktig och varaktig omfördelning av tid, inkomster och makt mellan män och kvinnor. Det krävs ett antal strategiska reformer av arbetsmarknaden, familjepolitiken, skattepolitiken och välfärdspolitiken. Det handlar alltså inte om att ”ge” mer pengar till kvinnor och mindre till män, utan om att skapa förutsättningar för kvinnor och män att använda sin tid, fatta beslut och förvärva sina inkomster på lika villkor. Ska orättvisorna kunna avskaffas krävs genomgripande förändringar av hur hela samhället är organiserat!

Det krävs förbättringar i vården av de multisjuka äldre som blir allt fler. Det krävs större kunskap och kompetens om äldres psykiska hälsa och om vilka beeffekter olika läkemedel ger upphov till hos äldre människor.

Anhöriga får allt tyngre ansvar för omsorg och stöd till äldre.

Livslängden ökar. Vi blir allt äldre. Och allt fler äldre bor kvar hemma. Många lever aktiva liv långt upp i åren. Men det är också många äldre som behöver alltmer omfattande vård och omsorg i hemmet. Samtidigt har platserna inom slutenvården och i de kommunala äldreboendena minskat och alla förstår att då kan läget snabbt bli alarmerande. Primärvård och hemsjukvård ställs inför svåra utmaningar. Vi står mitt uppe i ett systemskifte. Ansvarsbördan läggs över på anhöriga. Framför allt kvinnor tvingas stå för merparten av stödet och omsorgen istället för att vara ett komplement till utbildad personal.

I vården och i särskilda boenden har äldre personer ofta en uppsjö av olika slags läkemedel, ofta lugnande och sömngivande preparat. Läkemedelsanvändningen är skrämmande hög. Äldre personer får i genomsnitt 12 läkemedel om dagen. Det förekommer att personer har 25 läkemedel! Varje dag. Läkemedelsförgiftning är en vanlig orsak till inläggning för äldre på våra sjukhus. Det som istället krävs är mer personal som kan ägna sig åt de gamla följa med på promenader och erbjuda andra aktiviteter.

Att något är fel visar även den ökande psykiska ohälsan bland äldre. 15 procent av alla personer över 75 år lider idag  psykisk ohälsa. Risken för en depression är fyra gånger större för personer som är över 65 år. Detta är ohållbart. Vi i Vänsterpartiet menar att landstinget måste bli bättre på att upptäcka åt åtgärda psykisk ohälsa bland äldre patienter. Som läget är i dag riskerar psykiska problem hos äldre att hamna i bakgrunden.

Vi vill se äldrepsykiatriska team med specialistkompetens och med tillgång till särskilda vårdplatser för äldre.

Vi vill också se en bättre samordning mellan kommunernas och landstingets insatser. Det är verkligen i högsta grad nödvändigt när kommuner har infört kundval i hemtjänsten och landstinget inför vårdval vilket innebär att fler är involverade i vården och omsorgen av de äldre.

De äldre med de största vårdbehoven måste prioriteras!

Per-Olof Bladh, Marianne Ericsson, Inga Jonasson, Svante Olson, Suzanne Schöblom,

Landstingsledamöter, Vänsterpartiet

Från borgerligt håll försöker man måla upp bilden av att man har läget under kontroll och att samhällsekonomin är på väg upp igen. Det är ett år kvar till valet och de oroar sig väl för att det inte ska gå så bra för dem. Jag tycker därför att det finns anledning att påminna om orsaken till den så kallade finanskrisen och den världsomfattande konjunkturnedgången.

Från borgerligt håll försöker man måla upp bilden av att man har läget under kontroll och att samhällsekonomin är på väg upp igen. Det är ett år kvar till valet och de oroar sig väl för att det inte ska gå så bra för dem.

Jag tycker därför att det finns anledning att påminna om orsaken till den så kallade finanskrisen och den världsomfattande konjunkturnedgången.

Det är ju så att löntagarna under åren har byggt upp enorma kapitalsamlingar. Fonderna ägs till stora delar av pensionssparare. Så är det över hela världen. I Sverige står pensionsspararna för halva börsvärdet.

Men skötseln av pengarna har överlåtits till traditionella finansspekulanter. De har tagit risker och sedan har det gått över styr. Det kommer de att göra igen om de får chansen. Bonusar och andra möjligheter kommer att hetsa dem.

Majoriteten i fondstyrelserna består av kapitalister och de folkvalda representanterna är i underläge. När vi vet det och att pensionsfondsstyrelserna inte fungerar så borde vi ändra på systemet.

Annars är vi där igen om ett antal år.

På något sätt måste löntagarnas tillgångar säkras genom en trygg form med fast avkastning och att pengarna kan lånas ut till samhällsnyttiga investeringar.

Ska det bli möjligt måste löntagarna ha kontroll över fonderna.

Som det är nu är vi helt i händerna på finanskapitalet.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Över hela landet pågår det, i landstingens regi, övergrepp mot små pojkar. Medvetet bryter man mot FNs barnkonvention. Nu har Barnläkarföreningen fått nog och kräver att religiöst motiverad omskärelse av pojkar upphör.

 Över hela landet pågår det, i landstingens regi, övergrepp mot små pojkar. Medvetet bryter man mot FNs barnkonvention. Nu har Barnläkarföreningen fått nog och kräver att religiöst motiverad omskärelse av pojkar upphör. Jag delar deras upprördhet. Omskärelse av omyndiga barn är en styggelse.

När jag häromåret tog upp frågan i landstinget i Jönköpings län möttes jag inte av någon förståelse. Det är meningen att landstingsläkare även i vårt landsting, om föräldrarna så vill, ska skära bort förhuden på pojkarnas könsorgan. Detta övergrepp försvaras av de flesta med att det är en kulturtradition inom vissa regligioner och att vi därför måste acceptera det även i vårt land. Jag håller inte med. Ett övergrepp är ett övergrepp.
När det gäller hundar är det inte längre tillåtet att klippa av svansen på dem. Det anses vara djurplågeri. Små mänskliga bebisar kan vi däremot ge oss på med kniven och avlägsna kroppsdelar. Det är motbjudande. Jag accepterar omskärelse. För mig får det vara motiverat av vilket skäl som helst. Men beslutet om omskärelse ska tas av en myndig person själv. Men hur många personer över 18 år skulle göra det?

Sluta med övergreppen på försvarslösa små barn!

Svante Olson, landstingsledamot
Vänsterpartiet, Värnamo