Historiskt värderas oppositionens roll högt inom svensk parlamentarism. Att det finns reella alternativ till det politiska styret får anses vara en central del av demokratin.
Den nya oppositionen består av fler partier än under den tidigare mandatperioden. Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är kvar i opposition sedan tidigare och nykomlingar i rollen är Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna.
Vänsterpartiet beskrivs ibland som ”svenska mästare i opposition”. Det finns stolthet i det epitetet. Samtidigt vittnar det så klart också om ett misslyckande eftersom ett politiskt parti har som mål att få vara med och styra så att man kan infria sina löften och få genomslag.
En aktiv och framtidsinriktad opposition i regionen är kanske viktigare än någonsin. Det låter kanske som en klyscha, men när Uppdrag granskning synade svensk regionpolitik inför valet slogs det i programmet fast att skillnaderna mellan de politiska partierna i Sveriges regioner generell sett är mycket små.
Vänsterpartiet i Region Jönköpings län får anses vara ett av få undantag. När partierna under de senaste åren presenterat budget har Vänsterpartiet tagit nära nog en halv miljard mer i anspråk för reformer än de övriga partierna. Alltså prioriterat fler personalsatsningar på bekostnad av ett lägre överskott.
Vänsterpartiet vågar sticka ut, lyfter tydligt fram personalperspektivet och är dessutom obekväma när så behövs. Förmågor som blir extra viktiga den här mandatperioden eftersom den nya majoritetens fem övergripande mål får anses vara lite av ett allmängods.
Alltså inriktningsmål som mer eller mindre alla kan hålla med om. De ska öka grundbemanningen inom vården, se till att barn och unga med psykisk ohälsa får snabbare vård, öka det kollektiva resandet, skapa fler utbildningsplatser och underlätta det regionala företagandet.
Med andra ord bra politiska målsättningar. Vänsterpartiet har exempelvis länge drivit frågan om ökad grundbemanning och budgeterat i särklass mest för ändamålet.
Men det som egentligen är viktigt är så klart resan fram till att nå de politiska målen och då krävs handlingskraft och förmåga att tänka utanför den berömda boxen.
Regionen måste satsa stort på personalpolitiken, annars kommer det aldrig gå att rekrytera och behålla all personal som behövs, vare sig nu eller i framtiden, för att säkra god vård.
Därför måste det nya styret våga tänka nytt exempelvis genom att bejaka Vänsterpartiets förslag om arbetstidsförkortning. I Region Halland har de satsat på arbetstidsförkortning inom akut- och förlossningsvården, det har inneburit en mer kostnadseffektiv vård, mindre behov av dyr övertid och färre sjukskrivningar.
Nyckeln till framgång vad gäller flera av de målsättningar som den nya politiska ledningen ställt upp handlar just om personalpolitik. Det måste bli mer attraktivt att arbeta i vården om vi ska klara av att ge alla barn och deras föräldrar rätt hjälp och stöd i tid. Det måste finnas skäl till framtidstro inom alla vårdyrken om vi skall kunna fylla alla utbildningsplatser.
Det är ytterst viktigt att företagarna i vår region ges goda möjligheter att planera sina förutsättningar, inte minst vad beträffar deras utgiftssidor såsom kostnader för elektricitet.
Ska fler åka kollektivt, både till arbetet och till nöje, måste medborgarna kunna lita på dess punktlighet och då måste något parti våga kritisera det upphandlingskaos som med jämna mellanrum drabbar både buss- och tågförbindelser.
Under valrörelsen fick partierna ofta kritik för att de ofta i stort sett tyckte samma sak. Efter en debatt slog en något frustrerad ledare i Värnamo Nyheter fast att skillnaderna mellan de politiska partierna var mycket små.
Vänsterpartiets målsättning är att så aldrig ska bli fallet i Region Jönköpings län. Här ska medborgarna faktiskt erbjudas reella alternativ. När invånarna går till valurnorna igen om fyra år så ska de känna att det faktiskt spelar roll vilket parti de röstar på i regionvalet. Det är ett av oppositionens viktigaste uppdrag.
Mikael Ekvall (V)
Regionråd