Beklämmande sifferbollande
Sverigedemokraten Anne Karlsson, Värnamo, gillar inte att Sverige tar emot flyktingar. (VN 14/5). Det har hon rätt att tycka.
Men hon har helt fel när det gäller hur vi ska behandla människor som fått tillstånd att bo i vårt land.
Sveriges riksdag har fattat beslut om vilka regler som ska gälla för att en flykting ska få tillstånd att bo här. Det är lag.
När en person kommer hit och ansöker om tillstånd ska en statlig myndighet fatta beslut i frågan. Den måste följa lagen.
Nu finns det ett antal ensamkommande personer under 18 år som fått tillstånd att bo i Sverige, så kallade ensamkommande flyktingbarn.
Man kan tycka vad man vill om det. Men dessa personer har faktiskt laglig rätt att bo här precis som vilken invånare som helst i det här landet. De här rätten på sin sida.
Men var ska de bo? Hur ska de växa upp? Var ska de gå i skolan?
Det är samhällets plikt att lösa de frågorna. Vi kommer inte undan.
Statsmakten ska stå för kostnaderna.
I Värnamo har de borgerliga partierna, som har makten i kommunen, lovat att hjälpa till. Men hittills har de löftena varit tomma. Den borgerliga kommunledningen har skyllt på bristande kompetens och på lokalbrist.
Det är dåligt. Jag har hävdat att de borgerliga partierna genom sin förhalningstaktik i praktiken för en sverigedemokratisk politik.
Värnamo har ju inte tagit emot några ensamkommande flyktingbarn, trots att bristen på placeringsorter är skriande.
Min pappas morfar kom som flykting till Sverige i slutet på 1800-talet. Han hade deltagit i fransk-tyska kriget som fältskär. Han öppnade rak- och frisérsalong på Landsvägsgatan i Göteborg.
När jag gick i Karl-Johansskolan i Göteborg på 1950-talet fick ”tyske Peter” sitta intill mig i klassrummet. Vi bodde ju i närheten av varandra i Majorna. Han kom till Sverige som flykting efter andra världskriget. Han visade mig sin skottskada i låret. En förlupen kula hade hamnat där under gatustrider i Hamburg.
Det är klart att vi måste hjälpa krigsflyktingar.
Anne Karlssons sifferbollande när det gäller kostnaderna är obegriplig och samtidigt beklämmande.
Men hon har helt fel när det gäller hur vi ska behandla människor som fått tillstånd att bo i vårt land.
Sveriges riksdag har fattat beslut om vilka regler som ska gälla för att en flykting ska få tillstånd att bo här. Det är lag.
När en person kommer hit och ansöker om tillstånd ska en statlig myndighet fatta beslut i frågan. Den måste följa lagen.
Nu finns det ett antal ensamkommande personer under 18 år som fått tillstånd att bo i Sverige, så kallade ensamkommande flyktingbarn.
Man kan tycka vad man vill om det. Men dessa personer har faktiskt laglig rätt att bo här precis som vilken invånare som helst i det här landet. De här rätten på sin sida.
Men var ska de bo? Hur ska de växa upp? Var ska de gå i skolan?
Det är samhällets plikt att lösa de frågorna. Vi kommer inte undan.
Statsmakten ska stå för kostnaderna.
I Värnamo har de borgerliga partierna, som har makten i kommunen, lovat att hjälpa till. Men hittills har de löftena varit tomma. Den borgerliga kommunledningen har skyllt på bristande kompetens och på lokalbrist.
Det är dåligt. Jag har hävdat att de borgerliga partierna genom sin förhalningstaktik i praktiken för en sverigedemokratisk politik.
Värnamo har ju inte tagit emot några ensamkommande flyktingbarn, trots att bristen på placeringsorter är skriande.
Min pappas morfar kom som flykting till Sverige i slutet på 1800-talet. Han hade deltagit i fransk-tyska kriget som fältskär. Han öppnade rak- och frisérsalong på Landsvägsgatan i Göteborg.
När jag gick i Karl-Johansskolan i Göteborg på 1950-talet fick ”tyske Peter” sitta intill mig i klassrummet. Vi bodde ju i närheten av varandra i Majorna. Han kom till Sverige som flykting efter andra världskriget. Han visade mig sin skottskada i låret. En förlupen kula hade hamnat där under gatustrider i Hamburg.
Det är klart att vi måste hjälpa krigsflyktingar.
Anne Karlssons sifferbollande när det gäller kostnaderna är obegriplig och samtidigt beklämmande.
Svante Olson
Vänsterpartiet, Värnamo