Månad: september 2009

Landstinget har möjlighet att bli ett föredöme när det gäller att erbjuda anställningar till människor med någon funktionsnedsättning.

  Fler jobb till personer med funktionsnedsättning!

Det finns väldigt många människor i vårt samhälle som inte får vara med i samhällsarbetet och vars kompetens inte utnyttjas, istället skuffas de undan med en lite nedlåtande attityd.

Vi tänker på alla de tusentals människor som har en funktionsnedsättning av något slag. Men att ha en funktionsnedsättning behöver ju inte alls innebära att man inte kan yrkesarbeta!

Ohälsan är betydligt högre hos personer med någon funktionsnedsättning än hos befolkningen i övrigt. Det har bland annat att göra med utanförskapet, att stå utanför arbetsgemenskapen och dessutom oron för ekonomin. Den ekonomiska situationen för personer med funktionsnedsättning är ofta bekymmersam. Många är beroende av ekonomiskt bistånd och har dessutom ofta betydande merkostnader för exempelvis olika vård och omsorgsinsatser.

Vi vet alla att ett meningsfullt arbete påverkar hälsan positivt. Därför tycker vi i Vänsterpartiet att Landstinget i Jönköpings län borde bli en föregångare när det gäller att anställa personer med funktionsnedsättning. Landstinget är en stor offentlig arbetsgivare och har stora möjligheter att visa handlingskraft i denna fråga.

Genom att utnyttja den kompetens och de resurser som personer med funktionsnedsättning besitter så förbättrar man dessutom deras hälsa.

Här finns jättemycket att göra. Landstinget kan skapa bättre arbetsmiljöer. Med all ny teknik är det lättare att göra arbetsplatsanpassningar. Det är bra både för dem som redan jobbar inom Landstinget och för alla dem som skulle kunna börja jobba om de fick en chans.

Per-Olof Bladh, Marianne Ericsson, Inga Jonasson,

Svante Olson, Suzanne Schöblom

Landstingsledamöter för Vänsterpartiet

Föreställningen att kvinnor och män är olika, inte bara biologiskt, utan också vad gäller praktiska, känslomässiga och intellektuella förmågor och intressen genomsyrar hela vårt samhälle. Det finns också en gradering där det som anses manligt generellt sett har en högre status, ger mer makt och bättre betalt, medan det som anses kvinnligt har låg status, ger lite makt och dåligt betalt. Det är därför inte så enkelt att det är individuella val eller enstaka misstag som leder fram till de orättvisor som föreligger mellan könen.

Föreställningen att kvinnor och män är olika, inte bara biologiskt, utan också vad gäller praktiska, känslomässiga och intellektuella förmågor och intressen genomsyrar hela vårt samhälle. Det finns också en gradering där det som anses manligt generellt sett har en högre status, ger mer makt och bättre betalt, medan det som anses kvinnligt har låg status, ger lite makt och dåligt betalt. Det är därför inte så enkelt att det är individuella val eller enstaka misstag som leder fram till de orättvisor som föreligger mellan könen.

Fördelningen av tid, inkomster och makt ser olika ut mellan kvinnor och män. Kvinnor och män arbetar i snitt lika många timmar per vecka. Men kvinnor står för den största delen av det obetalda arbetet med hem och barn, medan män lönearbetar i högre grad. Den skeva fördelningen av betalt och obetalt arbete får stora konsekvenser för kvinnors ekonomi och självständighet. Kvinnor har lägre inkomster, eftersom de oftare än män jobbar deltid, har olika typer av visstidsanställningar och tar ut mer föräldraledighet.

Det som brukar kallas dubbelarbete; att kvinnors arbetsdag inte slutar, utan fortsätter i hemmet efter jobbet leder till stress och ohälsa. Kvinnor är oftare långvarigt sjukskrivna än män, speciellt stressrelaterade sjukdomar och svår värk drabbar kvinnor i högre grad än män. Kvinnor har i genomsnitt lägre löner än män. Huvudorsaken är att arbetslivet är starkt könssegregerat, och att de arbeten som främst utförs av kvinnor värderas lägre än de som oftast utförs av män. Män befinner sig dessutom oftare än kvinnor på positioner i arbetslivet som ger högre lön därför att de anses innebära mer ansvar och kräva högre kompetens. Slutligen drabbas kvinnor också av lönediskriminering, det vill säga får en lägre lön än manliga kollegor endast på grund av sitt kön. För att kunna bekämpa de här orättvisorna, måste de invanda måttstockar på värde och rationalitet som regelmässigt används av ekonomer, arbetsgivare och i politiken utmanas och ifrågasättas. Det är också nödvändigt att omfördela de resurser som idag tilldelas män och kvinnor i så olika grad; tid, inkomster, makt och hälsa.

Finansminister Anders Borg har flera gånger sagt sig vara feminist, och vilja åstadkomma jämställdhet med sin ekonomiska politik. I jämställdhetsbilagan till budgetpropositionen 2009 konstaterar regeringen att den ojämlika fördelningen av resurser mellan kvinnor och män har sin grund i arbetsmarknaden, att kvinnor tar ansvar för den största delen obetalt hemarbete och att fler kvinnor än män är deltidsarbetslösa. Stick i stäv med denna klarsynta analys har den borgerliga regeringen under sina tre år vid makten genomfört en rad ekonomiska reformer som i praktiken ökat de befintliga klyftorna mellan kvinnor och män. Några av de största reformerna regeringen genomfört sedan valet 2006 är de stora försämringarna av arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen. I teorin är det könsneutrala reformer, men i praktiken har de fått som konsekvens att de ökat klyftorna mellan kvinnor och män. Nedmonteringen av trygghetssystemen har finansierat historiskt stora skattesänkningar.

En feministisk ekonomisk politik måste innebära en långsiktig och varaktig omfördelning av tid, inkomster och makt mellan män och kvinnor. Det krävs ett antal strategiska reformer av arbetsmarknaden, familjepolitiken, skattepolitiken och välfärdspolitiken. Det handlar alltså inte om att ”ge” mer pengar till kvinnor och mindre till män, utan om att skapa förutsättningar för kvinnor och män att använda sin tid, fatta beslut och förvärva sina inkomster på lika villkor. Ska orättvisorna kunna avskaffas krävs genomgripande förändringar av hur hela samhället är organiserat!

Det krävs förbättringar i vården av de multisjuka äldre som blir allt fler. Det krävs större kunskap och kompetens om äldres psykiska hälsa och om vilka beeffekter olika läkemedel ger upphov till hos äldre människor.

Anhöriga får allt tyngre ansvar för omsorg och stöd till äldre.

Livslängden ökar. Vi blir allt äldre. Och allt fler äldre bor kvar hemma. Många lever aktiva liv långt upp i åren. Men det är också många äldre som behöver alltmer omfattande vård och omsorg i hemmet. Samtidigt har platserna inom slutenvården och i de kommunala äldreboendena minskat och alla förstår att då kan läget snabbt bli alarmerande. Primärvård och hemsjukvård ställs inför svåra utmaningar. Vi står mitt uppe i ett systemskifte. Ansvarsbördan läggs över på anhöriga. Framför allt kvinnor tvingas stå för merparten av stödet och omsorgen istället för att vara ett komplement till utbildad personal.

I vården och i särskilda boenden har äldre personer ofta en uppsjö av olika slags läkemedel, ofta lugnande och sömngivande preparat. Läkemedelsanvändningen är skrämmande hög. Äldre personer får i genomsnitt 12 läkemedel om dagen. Det förekommer att personer har 25 läkemedel! Varje dag. Läkemedelsförgiftning är en vanlig orsak till inläggning för äldre på våra sjukhus. Det som istället krävs är mer personal som kan ägna sig åt de gamla följa med på promenader och erbjuda andra aktiviteter.

Att något är fel visar även den ökande psykiska ohälsan bland äldre. 15 procent av alla personer över 75 år lider idag  psykisk ohälsa. Risken för en depression är fyra gånger större för personer som är över 65 år. Detta är ohållbart. Vi i Vänsterpartiet menar att landstinget måste bli bättre på att upptäcka åt åtgärda psykisk ohälsa bland äldre patienter. Som läget är i dag riskerar psykiska problem hos äldre att hamna i bakgrunden.

Vi vill se äldrepsykiatriska team med specialistkompetens och med tillgång till särskilda vårdplatser för äldre.

Vi vill också se en bättre samordning mellan kommunernas och landstingets insatser. Det är verkligen i högsta grad nödvändigt när kommuner har infört kundval i hemtjänsten och landstinget inför vårdval vilket innebär att fler är involverade i vården och omsorgen av de äldre.

De äldre med de största vårdbehoven måste prioriteras!

Per-Olof Bladh, Marianne Ericsson, Inga Jonasson, Svante Olson, Suzanne Schöblom,

Landstingsledamöter, Vänsterpartiet