Vänsterpartiet i Landstinget har fått rätt, när nu samtliga partier i Landstinget anser att Landstingsskatten måste höjas! När Vänsterpartiet förra året föreslog en skattehöjning på 20 öre till dem som inte fått del av alliansens skattesänkningar blev det däremot ett ramaskri i fullmäktige – men nu dubblar alliansen och (S) och höjer med 40 öre. Verkligheten kommer ikapp när skattemedel ständigt dras undan av regeringen. Bara det femte jobbskatteavdraget representerar 12 miljarder som kunde kommit Landstingen till del! Istället för att gå till vård, kollektivtrafik och tandvård går det nu till privatkonsumtion som fler plattskärmar och diverse prylar i en konsumtionshysteri som leder världen in i en allt djupare klimatkris. Det har till och med bildats ett ”uppror” mot alla skattesänkningar! ”Medelklassupproret” vill tala om att de istället för att få fler skattesänkningar vill att det satsas på välfärden, det är folk som i sitt yrke dagligen träffar människor som drabbats av de senaste årens försämrade trygghet. I upproret säger man bland annat citat: ”Solidaritet handlar om att se sig själv i andra. Det betyder att andras ofärd aldrig kan bli vår egen välfärd”.

Även andra ”uppror” eller ”upprop” är på gång i landet. ”Läkaruppropet” har samlat mängder av underskrifter som protesterar mot att alltmer av välfärden organiseras enligt modeller från industrin. Modeller som managementbyråkrati som ser allt i ekonomiska termer. När det dessutom blir tillåtet att plocka ut vinster ut välfärden skapas ytterligare problem. I försöken att styra resurserna rätt tillämpas prestationsersättningar som visat sig leda fel. Läkare och andra berättar hur alltmer tid krävs till administration för att få tillgång till ersättningar, och att systemen också kan missbrukas. Då måste också en betydande kontrollapparat byggas upp som ger ytterligare mer administration. En ond cirkel som medarbetarna protesterar emot och som ökar stressen och får många att uppleva att deras kompetens och kunnande inte får frihet i mötet med patienterna.

Vänsterpartiet i Landstinget tog tidigt upp frågan om den ökade administrationen utan att få något ordentligt svar. Och framförallt, Alliansen vägrar att sätta stopp för ytterligare privatiseringar av sjukhusvården. Man tänker också behålla och utöka det kritiserade prestationsersättningssystemet. Majoriteten kör över samtliga fackföreningar som berörs och har istället kritiserat ”budbärarna”, den egna forskningsenheten, som föredömligt undersökt systemet. De fick inget ”tack för hjälpen”, istället ignoreras kunskapen och behovet av fortsatt utvärdering!

Det är dags för besinning och time out. Nu är tid att tänka efter!

Inga Jonasson, gruppledare

Vänsterpartiet

Jönköpings läns Landsting

Intressant möte i Gnosjö 28/10. Jens talade bl a om Vänsterpartiets budgetsförslag.

Jens Holm tillsammans med några av mötesdeltagarna.

Svante Olson rapporterar från Vänsterdagarna i Malmö 12-13 oktober 2013

Härliga Vänsterdagar!

Vänsterdagarna i Malmö (12-13 oktober) var härliga. När partikamrater från hela landet samlas på en plats under några dagar uppstår en skön stämning. Jag njöt.

Aron Etzler, vår partisekreterare, inledde sitt seminarium med att ställa den eviga frågan: Varför är partiet så litet? Vi har ju massivt stöd hos folket i många frågor, varför blir vi då inte större?

Aron Etzler menar att grundproblemet är att folk inte tror att vi kan genomföra vår politik, att vi saknar förmåga att regera.

Det är detta vi måste ändra på. För det är inte sant! Vänsterpartiet är med och styr i stora delar av landet. Och där Vänsterpartiet är med går det bra för kommuner och landsting. Det är precis tvärtom i de kommuner och landsting som styrs av borgerliga majoriteter.

Aron Etzler menar att Vänsterpartiet går före, att partiet spelar roll.

”Vänsterpartiet är det mest pådrivande partiet”, konstaterade han.

Han tycker att vi ska ta det till oss, sjunka in i den vetskapen. Vänsterpartiet är ett unikt parti: vår politik leder till ett rättvisare samhälle och det blir effektivare där vi är med och styr.

Det ska vi tala om. Vi ska vara tydliga.

Allianspartierna med Reinfeldt i spetsen har genomfört den största skattesänkningen någonsin med budskapet att det ska minska arbetslösheten. Men arbetslösheten är lika stor och stora grupper har fått det mycket sämre.

Det här ska vi vara tydliga med.

”För svenskarna har sitt hjärta till vänster”, menade Aron Etzler.

Folk vill minska inkomstskillnaderna, inte öka dem, men de vill inte minska bidragen för dem som behöver dem och folk vill inte sänka skatterna för de vet att pengarna behövs inom vård, skola, omsorg.

Folk är helt enkelt socialister utan att veta om det.

Hanterar vi situationen rätt har vi en stor chans i valet nästa år.

Aron Etzler sa att han just nu jobbar för fullt med att helrenovera partiet. Efter helrenoveringen ska vi framstå som det kollektivistiska parti som vi är och det ska vara mycket tydligt att vi tillhör arbetarrörelsen.

”Men jag klarar inte av att göra en bra valrörelse utan er hjälp”, sa han. ”Den här valrörelsen lyfter vi Vänsterpartiet. Efter valet är vi ett större parti”.

Det är klart att han fick applåder och jubel.

Jonas Sjöstedts tal på lördagen var förstås den stora händelsen. Joans och Aron sa i stort sett samma saker. De är samkörda nu och det är bra. Och Jonas Sjöstedt konstaterade att vi har viktiga frågor nu som ingen kan springa ifrån: välfärden och hur den ska organiseras.

Vi har större delen av svenska folket med oss när det gäller frågan om de privata vårdbolagen och vinsterna i välfärden.

Jag tror att Jonas kommer att bli en stor tillgång för oss i valrörelsen. Han väcker känslor hos folk. När han i slutet av sitt anförande skulle dela ut årets Jörn Svensson-pris till Kerstin Burman för hennes juridiska arbete med HBTQ-frågor stockade sig rösten på honom, han fick tårar i ögonen. Jag blev rörd, det blev alla som uppmärksammade det.

Men det gäller alltså att få folk att rösta på oss.

Därför var ett av mina seminarieval ”Så vinner du valet i din kommun”. Rådet från föreläsarna Taher Pelaseyed och Elin Engström var att planera valrörelsen redan nu. Vi måste identifiera våra valfrågor i ett valprogram (utbildning, arbete, bostad).

Vi måste prioritera, veta vad vi ska göra. Vi måste ha en valorganisation. Kanske valutbildning. Och vi ska utgå från att alla kan göra något.

Goda råd. Problemet är bara att de kommer från en stor partiorganisation (Göteborg) och för oss i Värnamo finns det inte så många aktiva medlemmar att fördela uppgifterna bland.

En person kan inte göra allt.

Men vi ska kämpa!

Svante Olson

Värnamo