Under många år har frågan om hyrläkare diskuterats i regioner och landsting, så även i vårt landsting.
Den ekonomiska aspekten är i fokus, men flera andra viktiga negativa följder är förknippade med hyrläkare beroendet. Ökande provtagningar, röntgen, remisser och medicinutskrivningar blir följder som är resurs och kostnads drivande.
Än allvarligare är bristen i den kontinuitet som uppstår i patient kännedom och patientkontakt, medverkan i teamarbete, arbetsmiljö, och långsiktighet.
På senaste SKL kongressen behandlades motioner från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, om ett nationellt stopp för hyrläkarsystemet. Kanske är det dessa som tillsammans med de allt snabbare ökande kostnader för hyrläkare gjort att SKL nu startar ett arbete för att få till stånd ett stopp på den nuvarande hyrläkarmodell, som nu nått till vägs ände.
Mina frågor är:
Hur ställer sig och hur kommer ledningen för vårt landsting att agera till SKL:s förslag?
Kommer samråd och kontakter tas med våra omkringliggande landsting i denna frågan?
Våld i nära relationer – ett samhälls- och folkhälsoproblem.
Våldet i nära relationer, något som främst drabbar kvinnor och barn, är ett mycket stort och allvarligt samhälls- och folkhälsoproblem. Det finns överallt i världen, bland alla folk och religioner och det måste bekämpas kraftfullt. WHO, Världshälsoorganisationen, uppger att upp till 60 % av alla kvinnor i världen utsätts för fysiskt våld och/eller sexuella övergrepp under sitt liv, många gånger sker våldet i en nära relation. Även i Jönköpings län finns relationsvåldet. Landstinget i Jönköpings län har en viktig roll i att upptäcka, motverka och förebygga våld. De medicinska och psykosociala konsekvenserna av våld i nära relationer och sexuell våld är långtgående. Det handlar inte enbart de omedelbara effekterna utan det kan även leda till sjuklighet långt senare i livet.
Hälso- och sjukvården har ett stort ansvar. Våldsoffer kan söka hjälp var som helts i vården. Det kan vara vid vårdcentraler, specialiserade kliniker eller akutmottagningar. Därför måste det finnas en kunskap och beredskap överallt i vården. Men undersökningar visar att det finns stora skillnader i omhändertagandet av våldsutsatta inom vården, både inom och mellan Landsting. Det är av största vikt att de nationella handlingsprogram med enhetliga riktlinjer och rutiner som finns tillgängliga även tillämpas på lokal/regional nivå genom att ett länsövergripande handlings/vårdprogram tillskapas. Även i Landstinget i Jönköpings län finns skillnader mellan sjukvårdsområden och kliniker, det kan gälla rutiner i att ställa frågor om våld eller i andra delar av bemötande och omhändertagande av den som utsatts för våld i en nära relation. Vårdprogrammet bör innehålla områden som exempelvis: Våga fråga om våld, bemötande och konkreta tips till den som arbetar i den patientnära verksamheten för att upptäcka och identifiera våldsutsatthet. Vidare bör programmet kompletteras med verksamhetsanpassade vårdrutiner utifrån specifika förhållanden i respektive verksamhet.
Med anledning av ovanstående föreslås
att ett länsövergripande handlings/vårdprogram om hälso-och sjukvårdens ansvar och agerande vid våld i nära relationer skyndsamt tas fram och förankras i verksamheterna
att med utgångspunkt från vårdprogrammet skapa en grundläggande utbildning (gärna via webben) om våld i nära relationer
att vårdprogrammet görs tillgängligt via en egen hemsida och uppdateras kontinuerligt.
Dags att gå vidare i arbetet för att öka kunskapen om HBTQ* i hälso- och sjukvården.
(*HBTQ står för Homo- Bi- Trans- och Queerpersoner).
Arbetet med att öka kompetensen kring sexuell läggning inom hälso- och sjukvården i Landstinget i Jönköpings län måste gå vidare. Det är nu snart tio år sedan Vänsterpartiet motionerade om behovet av att öka kompetensen kring dessa frågor. Olika undersökningar hade då påvisat att män och kvinnor med en annan sexuell läggning än den heterosexuella hade en sämre fysisk och psykisk hälsa som följde dem genom livet. Yngre människor med en annan sexuell läggning drabbades oftare av ökad psykosocial ohälsa. Attitydundersökningar hade även pekat på att det fanns en fördomsfull inställning bland hälso- och sjukvårdpersonal som behövde mötas med kunskap!
Motionen bifölls av landstingsfullmäktige 2004 och ett arbete påbörjades inom Landstinget i Jönköpings län. Kunskap inhämtades och olika utbildningssatsningar planerades och genomfördes. Rosenlunds Vårdcentral i Jönköping blev en HBT-certifierad vårdcentral under 2009. Vårdcentralen tilldelades senare Landstingets Folkhälsopris för detta arbete. Rosenlunds vårdcentral är den enda vårdcentral i länet som certifierats, trots ambitioner att fler vårdcentraler skulle följa efter. Istället tycks det arbetet gått i stå, och snart kommer Rosenlunds vårdcentrals certifiering att löpa ut om inte certifieringen förnyas genom olika aktiviteter. Under de senaste åren har ett stort antal nya vårdenheter startats i länet och stora förändringar av organisationen i primärvården har genomförts. Det är inte förvånande att arbetet med att öka kompetensen och kunskapen kring HBTQ frågorna har hamnat i skymundan. Därför krävs nu nya tag! Det handlar om bemötande och respekt och då är kunskap en förutsättning för att motverka fördomar och diskriminering och för att förbättra hälsan hos HBTQ-personer.
Vänsterpartiet föreslår med anledning av ovanstående
att utbildningsinsatserna för att höja HBTQ kompetensen i hälso- och sjukvården i Jönköpings län fortsätter och intensifieras
att en planering för genomförande av detta tas fram och återrapporteras till landstingsfullmäktige
att en tidplan för hur fler vårdenheter skall bli HBT-certifierade i någon form tas fram och genomförs
att målet på sikt skall vara att alla vårdenheter i länet skall HBT-certifieras.
Torsdagen den 3/5 hölls ett informations- och dialogmöte om övergången av hemsjukvården i länet från Landstinget till kommunerna, benämnt KomHem. På mötet gavs information av Marianne Lillieberg, som funnits med i den styrgrupp som planerat och planerar inför övergången. Marianne har ett förflutet inom Landstingets verksamheter men är numera anställd i Jönköpings kommun.
KomHem är tänkt att underlätta för patienter och anhöriga genom att kommunen får ansvaret även för hemsjukvården. På så sätt blir det färre personer som har hand om vården i hemmet. En utvärdering utförd av Socialstyrelsen 2008 visar att ett kommunalt huvudmannaskap är till fördel för personer med behov av sjukvårdsinsatser i hemmet. Många kommuner har sedan lång tid haft detta ansvar, en del gjorde förändringen redan i samband med den s k Ädelreformen 1992, då äldrevården fördes över till kommunerna, andra har följt efter under de tjugo år som gått sedan dess. I dagsläget är det en majoritet av landets kommuner som har en sammanhållen hemvård. I Jönköpings län har det under åren funnits en tveksamhet, framförallt från Landstingets sida att ändra i huvudmannaskapsgränserna. Men nu är alltså tiden mogen. Den 4/5 skrevs avtalsförslaget under av Landstingsstyrelsens ordförande Håkan Jansson (M) och Hans-Göran Johansson (c) ordförande i primärkommunala nämnden. Men avtalet skall före september månads utgång ha tagits i fullmäktigeförsamlingarna i länets 13 kommuner samt i Landstinget. Avtalet innebär en skatteväxling från Landstinget till kommunerna på 34 öre och att ca 330 anställda erbjuds att gå över till kommunerna. Som sagt frågan kommer att komma upp i alla kommunerna och det är givetvis många som påverkas av beslutet. KomHem (www.komhem.net) har en hemsida där processen beskrivs och där alla handlingar och utfästelser finns samlade. Den rekommenderar jag och ni får mycket gärna höra av er till mig eller till de andra i landstingsgruppen om ni har frågor!