Skip to main content

Författare: jonkopingslan

Vårdval utan innehållsdeklaration.

Under början på detta år skickades en mängd blanketter angående vårdval ut till länets innevånare. Enligt reklamen skulle alla nu få möjlighet att ”påverka sin vård”. Det som framstod som mer än märkligt var att det inte fanns något underlag för medborgarna att grunda sina val på, när det gällde de nya privata enheterna. Det fanns och finns inte någon som helst information om kvaliteten i vården eller ens något så grundläggande som vilken yrkeskompetens som kommer att finnas tillgänglig eller vilka lokaler man kommer att vara i.

Det är inte möjligt att fatta ett välgrundat beslut utan något som helst underlag! De beskrivningar som återfunnits i ”Landstingsnytt”, och som författats av vårdgivarna själva, liknar mest fromma förhoppningar.

Ord som trygghet och tillgänglighet är vackra – men det finns i dagsläget inte något som helst belägg för att dessa överensstämmer med verkligheten. Våra frågor till den moderatledda borgerliga majoriteten i Landstinget i Jönköpings län är:

Hur kan Landstinget göra sig till redskap för en process där grundläggande ”innehållsdeklaration” saknas?

På vilket sätt tar Landstinget ansvar för att medborgarna är välinformerade, och då även de medborgare som är i störst behov av vård, och som kan ha svårt att tillägna sig information p g a sjukdom eller funktionsnedsättning?

Det är endast vårdenhet medborgarna har möjlighet att välja. På vilket sätt skall då medborgarna kunna ”påverka sin vård” när ingen information eller kvalitetsgranskning av innehållet i de privata enheterna existerar?

Inga Jonasson Gränna

Suzanne Schöblom Tranås

Vänsterpartiets Landstingsgrupp

Arbetsmiljöansvaret och vårdvalet!

Landstingets medarbetare inom primärvården har pressats hårt under senare tid. Många är med all rätt oroliga över hur vårdvalet kommer att påverka den egna vårdcentralen. Eftersom ett stort antal patienter, utan att själva ha valt det, förts över till privata vårdcentraler kommer de offentliga vårdcentralerna att dräneras på resurser. Det finns en stark känsla bland många medarbetare att de offentliga vårdcentralerna missgynnats på bekostnad av de privata aktörerna. Givetvis finns en stor oro och många frågor bland personalen inför starten av vårdvalet den 1/6.


I stället för att kunna koncentrera sig på patienterna, vården och rehabiliteringen tvingas personalen lägga energi på att ”marknadsföra sig”. Detta samtidigt som själva modellen att införa vårdvalet på gör att den dokumenterat goda offentliga vården blir åsidosatt.

Stora förändringar som saknar stöd och som upplevs som omotiverade och orättvisa skapar en dålig arbetsmiljö för all personal. I en miljö där personalgrupper splittras och värderas olika försämras hälsan. Oro för övertalighet och vad som då skall ske och vilka som kommer att drabbas förtar arbetsglädjen!

Vilket arbetsgivareansvar  tar den borgerliga alliansen när det gäller arbetsmiljön för  medarbetarna på de offentliga vårdcentralerna?


Vad kommer att hända med ”övertaliga” medarbetare?

Har en konsekvens- och riskanalys enligt arbetsmiljölagens krav gjorts?

Hur mycket kommer kostnaderna för ”omställningarna” i samband med vårdval att uppgå till för Landstinget?

Ja, det är många frågor som den borgerliga alliansen inte besvarat när det gäller arbetsmiljön och arbetsförutsättningarna för personalen på Landstingets vårdcentraler när vårdvalet införs!


Inga Jonasson

Gruppledare

Vänsterpartiets Landstingsgrupp

Sverige – Världens mest jämställda land?

2009 anmäldes ungefär 29 000 fall där kvinnor blivit misshandlade, ofta av närstående män, och cirka 3 800 våldtäkter mot kvinnor över 15 år. Dessutom dödas varje år cirka 16 kvinnor av en man som står dem nära. Ändå har vi en jämställdhetsminister som vägrar att kalla sig feminist. Och regeringens övriga politik har på många sätt ökat klyftorna mellan kvinnor och män ytterligare.


Våld mot kvinnor är i högsta grad ett mansproblem. Ändå behandlas mansvåldet som en angelägenhet för kvinnor. Det är offren för våldet, kvinnorna och barnen, som oftast hamnar i fokus både i samhällsdebatten och när det gäller politiska krav på åtgärder. Samma sak gäller prostitutionen. Där hamnar de prostituerade kvinnorna i förgrunden, i ändlösa diskussioner om vad som kan räknas som ”frivillig prostitution” eller inte. Men grundproblemet är mäns efterfrågan på sexuella tjänster. Handeln med kvinnors och flickors kroppar är den yttersta manifestationen av mäns våld mot kvinnor och ett uttryck för den ojämställda värld vi lever i.


Sexindustrin producerar myten att manlig sexualitet måste tillfredställas genom tillgång till kvinnor och barn som är till salu. Detta skapar en grupp av kvinnor som det är legitimt för män att våldta, misshandla och utnyttja sexuellt. Denna syn på kvinnor påverkar relationerna mellan alla kvinnor och män, inte bara dem som säljer eller köper sex.

Forskning visar att dödstalet för prostituerade kvinnor är 40 gånger högre än för befolkningen i övrigt. Enligt Europol påträffas årligen hundratals skjutna, strypta och misshandlade kvinnokroppar tillhörande kvinnor som blivit utsatta för sexslavhandel. Att då tala om prostitution i termer av frivillighet är absurt.


Var är alla ni män som inte längre accepterar att ni definieras av den minoritet män som slår, våldtar och köper sex? Ni måste resa er upp och visa att ni inte accepterar det som händer! Det är bara genom att placera problemet där det hör hemma som vi kan lösa det.  Och för att uppnå målet om ett jämställt samhälle måste kvinnor och män arbeta tillsammans. Detta är något att tänka på den 8 mars när internationella kvinnodagen firar 100-års jubileum.


Alice Åström riksdagsledamot v ordf  Vänsterpartiet

Marianne Ericsson partistyrelsen, ordf Vänsterpartiets Feministiska utskott

Reinfeldt är inte feminist

Fredrik Reinfeldt vill bli kvinnornas man. Häromdagen kunde man läsa i SvD att om kvinnorna i Sverige får avgöra valet så blir det en rödgrön regering.

”Det skall vi ändra på” säger högerledaren. Jaha, och metoden? Inte överraskande: sänkta skatter!

Det är märkligt hur detta kan vara universallösningen på alla problem, tror M själva på det? Problemet med högerns skattesänkningar och antifeministiska politik är uppenbar och går att avläsa i statistik om ökade inkomstklyftor mellan kvinnor och män (har ökat med mer än tusen kronor per månad), skattesänkningar som i första hand gett fler kronor och ören i redan välbeställda mäns plånböcker. Då hjälper det inte att säga att man i teorin ska arbeta för att sätta feminismen på dagordningen, när man inte ändrar på något i praktiken.

Skattesänkningar är en sak, men högern vill sällan eller aldrig tala om varifrån pengarna tas. Inte konstigt egentligen. För vem har fått betala? Jo, den offentliga sektorn!

Det är ingen hemlighet att en stark, offentligt finansierad välfärd är nyckeln till jämställdhet mellan kvinnor och män. Med högerns frysta statsbidrag och nedskärningar och uppsägningar ute i kommuner och landsting straffas kvinnor dubbelt. För det första är majoriteten av dem som arbetar offentligt kvinnor, de hotas med uppsägning och får hårdare arbetsbelastning när sparkrav genomförs. För det andra är det oftast mammor och döttrar som får mer ansvar när den offentliga servicen försämras i ekonomiska kristider. Då skall vi kvinnor obetalt efter jobbet fixa det barn- och äldreomsorgen ofta inte förmått i sin underbemanning.

Jag skulle kunna ge högern ett hett tips inför valet: vill ni verkligen gynna oss kvinnor? Satsa på välfärd och låt skatten vara. Men politik för jämställdhet har aldrig varit högerns melodi – det är väl just därför en majoritet av alla kvinnor i Sverige väljer rödgrönt!

Marianne Ericsson (V)

ordförande vänsterpartiets feministiska utskott