Maktfördelning mellan kvinnor och män
Föreställningen att kvinnor och män är olika, inte bara biologiskt, utan också vad gäller praktiska, känslomässiga och intellektuella förmågor och intressen genomsyrar hela vårt samhälle. Det finns också en gradering där det som anses manligt generellt sett har en högre status, ger mer makt och bättre betalt, medan det som anses kvinnligt har låg status, ger lite makt och dåligt betalt. Det är därför inte så enkelt att det är individuella val eller enstaka misstag som leder fram till de orättvisor som föreligger mellan könen.
Föreställningen att kvinnor och män är olika, inte bara biologiskt, utan också vad gäller praktiska, känslomässiga och intellektuella förmågor och intressen genomsyrar hela vårt samhälle. Det finns också en gradering där det som anses manligt generellt sett har en högre status, ger mer makt och bättre betalt, medan det som anses kvinnligt har låg status, ger lite makt och dåligt betalt. Det är därför inte så enkelt att det är individuella val eller enstaka misstag som leder fram till de orättvisor som föreligger mellan könen.
Fördelningen av tid, inkomster och makt ser olika ut mellan kvinnor och män. Kvinnor och män arbetar i snitt lika många timmar per vecka. Men kvinnor står för den största delen av det obetalda arbetet med hem och barn, medan män lönearbetar i högre grad. Den skeva fördelningen av betalt och obetalt arbete får stora konsekvenser för kvinnors ekonomi och självständighet. Kvinnor har lägre inkomster, eftersom de oftare än män jobbar deltid, har olika typer av visstidsanställningar och tar ut mer föräldraledighet.
Det som brukar kallas dubbelarbete; att kvinnors arbetsdag inte slutar, utan fortsätter i hemmet efter jobbet leder till stress och ohälsa. Kvinnor är oftare långvarigt sjukskrivna än män, speciellt stressrelaterade sjukdomar och svår värk drabbar kvinnor i högre grad än män. Kvinnor har i genomsnitt lägre löner än män. Huvudorsaken är att arbetslivet är starkt könssegregerat, och att de arbeten som främst utförs av kvinnor värderas lägre än de som oftast utförs av män. Män befinner sig dessutom oftare än kvinnor på positioner i arbetslivet som ger högre lön därför att de anses innebära mer ansvar och kräva högre kompetens. Slutligen drabbas kvinnor också av lönediskriminering, det vill säga får en lägre lön än manliga kollegor endast på grund av sitt kön. För att kunna bekämpa de här orättvisorna, måste de invanda måttstockar på värde och rationalitet som regelmässigt används av ekonomer, arbetsgivare och i politiken utmanas och ifrågasättas. Det är också nödvändigt att omfördela de resurser som idag tilldelas män och kvinnor i så olika grad; tid, inkomster, makt och hälsa.
Finansminister Anders Borg har flera gånger sagt sig vara feminist, och vilja åstadkomma jämställdhet med sin ekonomiska politik. I jämställdhetsbilagan till budgetpropositionen 2009 konstaterar regeringen att den ojämlika fördelningen av resurser mellan kvinnor och män har sin grund i arbetsmarknaden, att kvinnor tar ansvar för den största delen obetalt hemarbete och att fler kvinnor än män är deltidsarbetslösa. Stick i stäv med denna klarsynta analys har den borgerliga regeringen under sina tre år vid makten genomfört en rad ekonomiska reformer som i praktiken ökat de befintliga klyftorna mellan kvinnor och män. Några av de största reformerna regeringen genomfört sedan valet 2006 är de stora försämringarna av arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen. I teorin är det könsneutrala reformer, men i praktiken har de fått som konsekvens att de ökat klyftorna mellan kvinnor och män. Nedmonteringen av trygghetssystemen har finansierat historiskt stora skattesänkningar.
En feministisk ekonomisk politik måste innebära en långsiktig och varaktig omfördelning av tid, inkomster och makt mellan män och kvinnor. Det krävs ett antal strategiska reformer av arbetsmarknaden, familjepolitiken, skattepolitiken och välfärdspolitiken. Det handlar alltså inte om att ”ge” mer pengar till kvinnor och mindre till män, utan om att skapa förutsättningar för kvinnor och män att använda sin tid, fatta beslut och förvärva sina inkomster på lika villkor. Ska orättvisorna kunna avskaffas krävs genomgripande förändringar av hur hela samhället är organiserat!