Den internationella dagen mot homofobi, IDAHO, börjar närma sig med stormsteg. Under året har vi kunnat läsa om hur personer inom HBTQ har kränkts av myndigheter, privatpersoner och föreningar av olika slag.

I skolan kan det vara svårt, vi kan läsa några gånger om året hur elever har kränkts pågrund av sin sexuella läggning. I Jönköping hade vi för några år sedan en kille som anmälde sin skola pågrund av att de inte gjorde någonting mot kränkningarna han upplevde, han fick rätt emot skolan. Vi tror att mycket mer kunde göras för att förebygga att brott inte begås, genom att man satsar på utbildningar.

Men man ska inte skylla allt på kompisar i skolan och på arbetskamrater, för det är oftast arbetsgivaren som gör fel. I vissa kommuner saknar t.ex.många inom socialtjänsten kompetens på området, man inte vet hur man ska behandla dessa grupper eller man har en bristande förståelse för att man kan leva ihop även fast man har samma kön. Det är till störst del arbetsgivarens skyldighet att ge utbildningar på de områden som man känner att man brister i, men man har även en viktig roll som medmänniska. Vet inte arbetsgivaren om att behovet finns, så är det väldigt svårt att anordna en utbildning.

I dagens Sverige så ska det inte kunna förekomma kränkningar av något slag, du ska kunna känna dig säker och trygg oavsett vilken hudfärg du har, vilken läggning du har eller vilken religion du har – vi kommer aldrig acceptera att folk far illa pågrund av olikheter.

I många av de mindre kommunerna så känner HBTQ personerna en viss maktlöshet. Vi har fall där personerna har överklagat sina beslut om t.ex. försörjningsstöd, till socialnämnd, men ingenting händer. Men hur ska politikerna kunna se vad som är fel – när man inte kan förstå att samkönade relationer finns idag?

Nej, vi är trötta på homofobi, förtryck och oförståelse från människor. Nu måste vi ta tag i homofobin på riktigt – inte bara på riksnivå utan även ute i kommunerna och i landstinget.

Målet ska vara att alla människor ska ha rätt till att vara dem man är utan att vara rädd för att bli utfryst, mobbad eller misshandlad.

För att nå ett mål med nollvision om kränkningar, så måste samtliga kommuner, landsting och även riksdagen se till att satsa på utbildning i denna viktiga fråga. Vi måste ha en skarp lagstiftning som visar att detta inte är acceptabelt. En del kommuner har idag gjort ett jätte arbete med detta, men det finns mycket kvar att göra – speciellt ide mindre kommunerna.

Vänsterpartiet kommer att i alla debatter och i alla forum stå upp för minoriteterna i Sverige. Vi kommer aldrig att tolerera att en annan människa blir förtryckt eller kränkt. För det platsar inte i dagens Sverige.

All kärlek är bra kärlek.

Tom Edoff – Distriktsstyrelsen Vänsterpartiet i Jönköpings län