Skip to main content

ENSAMKOMMANDE BARN, UNGA MÄN ELLER FRAMTIDSHOPP?

Den senaste tiden har det dykt upp en debatt i Sverige om ensamkommande flyktingbarns ålder. Min partikollega Christina Höj Larsen (SVTdebatt 12-04-26 ) har ifrågasatt metoderna för att åldersbedöma de som misstänks vara över 18 och Centerpartisten Staffan Danielsson (DN debatt 12-04-26) har ifrågasatt mottagandet och hittat på en sanning om att en stor del av de ungdomar som kommer är över 18 år. Jag arbetar som föreståndare och projektledare med ensamkommande flyktingbarn och vill till att börja med att dementera påståendet att de flesta är över 18. När man ser våra grabbar, eller unga män, leka med bilar, måla eller lägga pärlplattor med en 6 årings ivrighet så känns inte handledens tjocklek så relevant. Oavsett om de är 16 eller 20 så har de aldrig fått vara barn i sitt hemland.
Frågan som jag istället vill diskutera är varför man som 20 åring säger att man är 16. Antagligen inte för att man så gärna vill jobba till 69 när man blir pensionär. Antagligen inte heller för att man vill ha läggtider, mattider eller en god man som talar om att man inte får köpa läsk och godis. Nej antagligen så säger man att man är under 18 av två skäl, dels att mottagandet för de som är över 18 har en så mycket sämre kvalité än om man är under 18 och dels för att man upplever att det är lättare att få uppehållstillstånd om man är under 18.När jag sett killarna som kommer till oss oavsett om de är över eller under 18 så ser jag otroligt ambitösa, artiga, trevliga och glada grabbar som inte vill något hellre än att få uppehållstillstånd och skaffa en utbildning och jobb. Ett infött svenskt barn börjar redan i mammas mage att kosta samhället pengar och fortsätter göra det genom barnbidrag, barnsjukvård, barnomsorg, skola, studiebidrag, gymnasieskola och ev. universitetsutbildning. Det tar ungefär 20-25 år för ett ”svenskt” barn att bli skattebetalare. Om vi kan få våra invandrarungdomar att komma ut i arbete efter 6-7 år så vill jag att ni som talar om kostnader för invandringen använder detta som ett räkneexempel.  Jag tror nämligen att det är just dessa invandrarungdomar som Sverige kommer att behöva i framtiden.

Jag menar att skillnaden mellan att vara 17,5 och 18 år är alldeles för stor. Medan de som är barn får skola, mat, omsorg och boende får de vuxna klara sig helt på egen hand.  Jag tror att för att arbeta och skapa någonting positivt för våra nya medborgare så kan ett alternativ vara att ha ett steg till i mottagandet, ett slags ”unga vuxna” mottagande för de som är mellan 18 och 25år. Kommunerna kan få uppdraget att starta integrationsenheter för dessa unga vuxna där vi kan erbjuda t.ex. yrkesutbildning, praktik, visst boendestöd och samhällsorientering på ett sätt som gör att steget mellan 17,5 och 18 år inte blir så stort. Jag är övertygad om att med rätt stöd i vårt mottagande är detta en av de viktigaste investeringarna vi kan göra i vårt land där vi ju har en allt äldre befolkning.
För de allra flesta kommuner är verksamheten med ensamkommande flyktingbarn en ny verksamhet och för de allra flesta kommuner kommer de ungdomar som kommer att vara ett välkommet tillskott i befolkningsstatistiken och så småningom skattebasen. Kan vi bara se till att ta tillvara de resurser dessa ungdomar är och se det goda mottagandet som en investering för framtiden så har vi en vinna-vinna situation. Nu ska vi bara hitta det bästa sättet att välkomna våra nya medborgare på oavsett om de är 17,5 eller 18 år gamla.
Alexander Lowejko

Distriktsordförande Vänsterpartiet Jönköpingslän

Följ Alexanders blogg -> https://lowejko.blogspot.se/

Datalagringsdirektivet

jensfin

Datalagringsdirektivet kommer att träda i kraft i Sverige den 1 maj i år.  Detta beslutade riksdagen under sitt sammanträde den 21 mars. De enda partier som röstade mot var Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

I korthet går direktivet ut på att lagra trafikdata från internet och elektronisk kommunikation; vilket innebär att information om vem som ringt eller mejlat med vem, var personerna befunnit sig och när det skedde kommer att lagras i minst sex månader.

– Telekombranschen vill inte ha det, regeringen säger att det inte behövs, ansvarig EU-kommissionär medger att datalagringsdirektivet inte är bra. Då återstår frågan: Vad ska vi då ha masslagring av data till, säger Jens Holm, riksdagsledamot för Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet säger nej till massövervakning och kränkningar av medborgarnas mänskliga rättigheter. Det borde inte vara för mycket begärt att ha en regering som kunde stå upp för samma principer.

– Om inte regeringen kan garantera vår säkerhet och integritet så är det dags att vi tar saken i egna händer. Jag hoppas att vi blir väldigt många som deltar på Ung Vänsters digitala självförsvarskurs på torsdag den 29 mars, säger Jens Holm.

Ung Vänster arrangerar kurs i digitalt självförsvar
Som ett svar på den intergritetsattack som direktivet innebär ordnar Ung Vänster kurser i digitalt självförsvar över hela landet, torsdagen den 29:e mars. Det digitala självförsvaret handlar om att undvika att information om ens kommunikation registreras och sparas. Det finns flera metoder att använda sig av. Peter Sunde, en av grundarna av Pirate Bay och en av Sveriges mest kända nätaktivister, tillsammans med Jonatan Walck från Telecomix, kommer att hålla i kursen i Stockholm.

Kvinnojourer ska få stabilt stöd

Att landets kvinnojourer tvingas hanka sig fram på tillfälliga projektpengar är oacceptabelt. Vänsterpartiet satsar därför 200 miljoner kronor i vår kommande budget på ett statligt grundstöd till kvinnojourerna, skriver partiledaren Jonas Sjöstedt (V).

En vanlig erfarenhet på kvinnojourerna är att orimligt mycket tid går åt till det eviga ansökandet om projektpengar, vilket drabbar arbetet att stödja våldsutsatta kvinnor, skriver Jonas Sjöstedt.

En vanlig erfarenhet på kvinnojourerna är att orimligt mycket tid går åt till det eviga ansökandet om projektpengar, vilket drabbar arbetet att stödja våldsutsatta kvinnor, skriver Jonas Sjöstedt.

FOTO: JESSICA GOW/SCANPIX

Runtom i landet gör kvinnojourer ett ovärderligt arbete för våldsutsatta kvinnor och deras barn. Men ekonomin är ofta hårt pressad och många lever på tillfälliga projektpengar. Därför vill vi införa ett ordentligt stöd till kvinnojourerna så kvinnor och barn kan få hjälp och skydd när de behöver det.

Mäns våld mot kvinnor är ett av våra stora samhällsproblem. 2010 polisanmäldes 27300 fall av misshandel av kvinnor. I ungefär hälften av fallen var förövaren en man som haft en nära relation till kvinnan. Men Brottsförebyggande rådet uppskattar att det bara är en femtedel av alla fall som polisanmäls. Varje år dödas i snitt 17 kvinnor av män som de har haft en nära relation till.

Barnen drabbas hårt av att leva med våldet. Det begränsar även livsutrymmet för andra kvinnor än de som själva utsätts, eftersom många avstår från saker på grund av rädsla för våld. Mäns våld mot kvinnor beror på hur makten är fördelad mellan män och kvinnor. Men våldet är också med och skapar just de maktskillnaderna.

För skydd och stöd till de kvinnor som drabbas finns kvinnojourerna. Det är en fristad från mannen som har slagit eller hotat. Här kan man få stöd både för att ta sig ur den akuta situationen och för att kunna ta sig vidare i livet. Här finns skyddat boende för de kvinnor och barn som tvingas fly från hemmet.

Men de flesta kvinnojourer har en pressad ekonomi och är beroende av tillfälliga medel. Ofta tvingas de leva med en stor osäkerhet om de får tillräckligt med pengar nästa år, vilket gör det svårare att ha fast anställda. En vanlig erfarenhet på kvinnojourerna är att orimligt mycket tid går åt till det eviga ansökandet om projektpengar, vilket drabbar arbetet att stödja våldsutsatta kvinnor.

Bakom dessa problem ligger att kommunernas stöd till jourerna varierar mycket och ofta saknar långsiktighet. Av det statliga stödet är merparten till för tillfälliga projekt och utvecklingsarbete. Det finns även ett verksamhetsstöd som kan sökas av bland annat kvinnojoursorganisationer, men det har inte kunnat råda bot på jourernas ekonomiska osäkerhet eftersom det är så pass litet. Det beviljas dessutom för endast ett år i taget.

Behovet är därför stort av ett nytt stöd till kvinnojourerna som är förutsägbart och tillräckligt stort för att ge trygghet. Det är inte acceptabelt att en verksamhet som rör kvinnors säkerhet år efter år ska vara beroende av tillfälliga projektpengar.

Fredrik Reinfeldt har den senaste tiden sagt en del bra saker om mäns våld mot kvinnor. Men trots de fina orden är ekonomin för landets kvinnojourer fortfarande präglad av osäkerhet. Särskilt märkligt blir det när Moderaterna i sitt initiativ mot våldet skriver att det finns en ”permanent finansiering av kvinnojourerna” på 109 miljoner kronor, trots att detta handlar om medel för tillfälliga projekt och utveckling.

För att ge kvinnojourer runtom i landet goda förutsättningar vill vi införa ett stabilt statligt grundstöd. Det ska fördelas efter hur många som bor i området där jouren finns och beviljas för tre år i taget. Där det saknas en kvinnojour gör pengarna det möjligt att bygga upp en ny. Både ideella och kommunala kvinnojourer får del av stödet som ska vara förutsägbart och långsiktigt. Vi satsar i vår kommande budget 200 miljoner kronor om året på det nya stödet.

För att få del av pengarna ska det finnas kompetens och erfarenhet vad gäller kvinnofridsfrågor. Det ska finnas barnkompetens, ett skyddat boende med hög säkerhet och god tillgänglighet.

För att klara kraven kommer mindre kommuner att behöva samarbeta. Det statliga stöd som finns i dag kommer att vara kvar.

Kommunerna har ansvar för att kvinnor och barn utsatta för våld får det stöd och skydd de behöver. Det ska följas upp att de tar det ansvaret, något de inte alltid gör i dag. Med ett bra statligt grundstöd och engagerade kommuner ska kvinnor i hela landet kunna få tillgång till fungerande jourverksamhet.

I år är det 100 år sedan internationella kvinnodagen uppmärksammades första gången i Sverige.

Det feministiska arbetet har uppnått mycket, men fortfarande har vi en lång väg kvar innan vi har ett jämställt samhälle. Att ge våldsutsatta kvinnor det stöd och den säkerhet de behöver kan inte vänta längre.

JONAS SJÖSTEDT

partiledare (V)

Ställ om Sverige till ett klimatsmart land!

ulla-jonas-jens

För att klara klimatomställningen behöver Sverige byggas om och vårt stöd till omvärlden stärkas. Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson, finanspolitisk talesperson, och Jens Holm, klimatpolitisk talesperson, skriver idag på DN Debatt om hur Vänsterpartiet vill göra detta.

Övergripande är att Sveriges mål för minskade utsläpp behöver skärpas. Vänsterpartiet anser att utsläppen bör minska med 45 procent till år 2020 och att det helt ska ske inom landet. För minskningar i utlandet vill partiet satsa på ett nytt klimatbistånd som ska gå till riktiga utsläppsminskningar, inte till sådant som hur som helst skulle ha gjorts.

För att klara av de högt satta målen krävs en lång rad investeringar. Bland annat föreslås stora satsningar på att bygga ut järnvägen och att klimatrenovera bostäder. Det är satsningar som förutom att minska utsläppen även ger smidigare resor och bättre boende. Samtidigt skapar det tusentals nya jobb.

Vänsterpartiet föreslår också ett investeringsprogram till kommuner, landsting och företag – Klimatprogrammet. År 2012-2014 satsas där tre miljarder kronor som bland annat ska kunna användas till utbyggnad av biogas, installation av fjärrvärme, övergång till biobränslen och energieffektivisering.

– Förslagen vi presenterar idag är starten för Vänsterpartiets roll som det nya klimatpartiet. Men det kommer mera. Under våren presenterar vi en utförlig och mer detaljerad politik för hur vi klarar klimatomställningen samtidigt som vi skapar jämlikhet och fler jobb, säger Jonas Sjöstedt.

Länk till debattartikeln.