I en utredning föreslås att marknaden får ta över vår kollektivtrafik.

Nästa område att privatiseras – kollektivtrafiken!

 En ny utredning vill göra kollektivtrafiken mer "attraktiv för resenärerna" genom att marknaden får sköta de lönsamma linjerna medan skattebetalarna får stå för de olönsamma!

Förslaget riskerar att helt rasera kollektivtrafiken i Jönköpings län och göra den både dyrare och sämre. Det här är ett allvarligt hot mot Länstrafiken!

Utredningen har gjorts av en ensamutredare på regeringens uppdrag. Upplägget känns blott alltför väl igen. Så har det sett ut med en mängd utredningar som beställts av den borgerliga regeringen och som mynnat ut i tvingande lagstiftning för kommuner och landsting. Den borgerliga regeringen har mer och mer övergått till att handplocka ensamutredare när välfärden skall skrotas. Allt för att slippa kritiska röster och få ett snabbt genomförande.

Kortast möjliga utrednings och remisstider bidrar till att det blir hafsiga och ogenomtänkta förslag. Det gäller att hinna med så mycket som möjligt innan valet.

Visst behöver kollektivtrafiken bli bättre för resenärerna, visst behövs ökad service och framförallt behövs en ökad satsning på kollektivtrafik för att möta klimathotet! Men det är inte detta det handlar om för den borgerliga regeringen. Det handlar om att öppna ännu en marknad på vid gavel och lämna över skattemedel till privata bolag! Vinsten tar de privata bolagen och den trafik som inte går med vinst får det offentliga ta hand om eller lägga ner. Var har tankarna om det gemensamma ansvaret, och att "hela landet ska leva" tagit vägen? De verkar inte finnas hos den borgerliga regeringen i alla fall. Inte heller hos ledningen i Landstinget tycks man ha mod att opponera sig mot de egna i regeringen.

På en marknad, som styrs enbart av företagsekonomiska överväganden, kommer utbudet att följa efterfrågan helt och hållet. Konsekvensen blir då givetvis att trafikutbudet tunnas ut eller försvinner från platser och tider där efterfrågan är liten. I vårt glesbygdslän blir det inte mycket kvar. De enda linjer som "bär sig" lär vara stomlinjer inne i centrala Jönköping och linje121 till Gränna. Snopet för alla som befinner sig på andra håll i länet men gärna vill förflytta sig till jobb, skolor eller till fritidsaktiviteter. Att tvingas ha bil är väl ändå inte ett vettigt framtidsalternativ i en tid när det enda rimliga är en utbyggnad av kollektivtrafiken och låga biljettpriser som stimulerar till ökat kollektivt resande!

Inga Jonasson, gruppledare

Vänsterpartiets Landstingsgrupp

Problemen hopar sig! Det är dyrt, dyrt och hotar såväl patientsäkerhet som arbetsmiljön. Vad gör alliansen?

 Hur tänker landstingsledningen agera angående hyrläkarproblematiken?

Under många år har Vänsterpartiet uppmärksammat Landstingsfullmäktige på problematiken kring användandet av hyrläkare, även kallade stafettläkare, inom vården.

Detta system har avsevärda nackdelar såväl när det gäller patientsäkerhet, arbetsmiljö och kostnader.

Under föregående mandatperiod införde den dåvarande ledningen ett strikt regelverk. I samband med detta infördes då också ett nationellt hyrläkarstopp. Detta fick som följd att användandet av hyrläkare minskade kraftigt och därmed också kostnaderna.

Under de senaste åren har det åter skett en ökning i användandet av hyrläkare. Under 2008 uppgick kostnaderna till 44 miljoner kronor – en ökning med ca 15 miljoner jämfört med 2007.  Åter och återigen rapporteras om allvarliga brister i patientsäkerheten som följd av den bristande kontinuitet som användandet av inhyrda läkare innebär. Brister i utredningar och dålig uppföljning har lett till svåra lidanden och även dödsfall – det är inte acceptabelt att låta hyrläkarsystemet pågå och till och med utökas år efter år.

Med anledning av ovanstående

Vilka åtgärder planerar landstingsledningen att vidta för att komma till rätta med problematiken kring hyrläkare?

Hur kontrollerar Landstinget de hyrläkare som anlitas och hur följs deras insatser upp?Inga Jonasson Gruppledare Vänsterpartiet

Landstinget har möjlighet att bli ett föredöme när det gäller att erbjuda anställningar till människor med någon funktionsnedsättning.

  Fler jobb till personer med funktionsnedsättning!

Det finns väldigt många människor i vårt samhälle som inte får vara med i samhällsarbetet och vars kompetens inte utnyttjas, istället skuffas de undan med en lite nedlåtande attityd.

Vi tänker på alla de tusentals människor som har en funktionsnedsättning av något slag. Men att ha en funktionsnedsättning behöver ju inte alls innebära att man inte kan yrkesarbeta!

Ohälsan är betydligt högre hos personer med någon funktionsnedsättning än hos befolkningen i övrigt. Det har bland annat att göra med utanförskapet, att stå utanför arbetsgemenskapen och dessutom oron för ekonomin. Den ekonomiska situationen för personer med funktionsnedsättning är ofta bekymmersam. Många är beroende av ekonomiskt bistånd och har dessutom ofta betydande merkostnader för exempelvis olika vård och omsorgsinsatser.

Vi vet alla att ett meningsfullt arbete påverkar hälsan positivt. Därför tycker vi i Vänsterpartiet att Landstinget i Jönköpings län borde bli en föregångare när det gäller att anställa personer med funktionsnedsättning. Landstinget är en stor offentlig arbetsgivare och har stora möjligheter att visa handlingskraft i denna fråga.

Genom att utnyttja den kompetens och de resurser som personer med funktionsnedsättning besitter så förbättrar man dessutom deras hälsa.

Här finns jättemycket att göra. Landstinget kan skapa bättre arbetsmiljöer. Med all ny teknik är det lättare att göra arbetsplatsanpassningar. Det är bra både för dem som redan jobbar inom Landstinget och för alla dem som skulle kunna börja jobba om de fick en chans.

Per-Olof Bladh, Marianne Ericsson, Inga Jonasson,

Svante Olson, Suzanne Schöblom

Landstingsledamöter för Vänsterpartiet

Föreställningen att kvinnor och män är olika, inte bara biologiskt, utan också vad gäller praktiska, känslomässiga och intellektuella förmågor och intressen genomsyrar hela vårt samhälle. Det finns också en gradering där det som anses manligt generellt sett har en högre status, ger mer makt och bättre betalt, medan det som anses kvinnligt har låg status, ger lite makt och dåligt betalt. Det är därför inte så enkelt att det är individuella val eller enstaka misstag som leder fram till de orättvisor som föreligger mellan könen.

Föreställningen att kvinnor och män är olika, inte bara biologiskt, utan också vad gäller praktiska, känslomässiga och intellektuella förmågor och intressen genomsyrar hela vårt samhälle. Det finns också en gradering där det som anses manligt generellt sett har en högre status, ger mer makt och bättre betalt, medan det som anses kvinnligt har låg status, ger lite makt och dåligt betalt. Det är därför inte så enkelt att det är individuella val eller enstaka misstag som leder fram till de orättvisor som föreligger mellan könen.

Fördelningen av tid, inkomster och makt ser olika ut mellan kvinnor och män. Kvinnor och män arbetar i snitt lika många timmar per vecka. Men kvinnor står för den största delen av det obetalda arbetet med hem och barn, medan män lönearbetar i högre grad. Den skeva fördelningen av betalt och obetalt arbete får stora konsekvenser för kvinnors ekonomi och självständighet. Kvinnor har lägre inkomster, eftersom de oftare än män jobbar deltid, har olika typer av visstidsanställningar och tar ut mer föräldraledighet.

Det som brukar kallas dubbelarbete; att kvinnors arbetsdag inte slutar, utan fortsätter i hemmet efter jobbet leder till stress och ohälsa. Kvinnor är oftare långvarigt sjukskrivna än män, speciellt stressrelaterade sjukdomar och svår värk drabbar kvinnor i högre grad än män. Kvinnor har i genomsnitt lägre löner än män. Huvudorsaken är att arbetslivet är starkt könssegregerat, och att de arbeten som främst utförs av kvinnor värderas lägre än de som oftast utförs av män. Män befinner sig dessutom oftare än kvinnor på positioner i arbetslivet som ger högre lön därför att de anses innebära mer ansvar och kräva högre kompetens. Slutligen drabbas kvinnor också av lönediskriminering, det vill säga får en lägre lön än manliga kollegor endast på grund av sitt kön. För att kunna bekämpa de här orättvisorna, måste de invanda måttstockar på värde och rationalitet som regelmässigt används av ekonomer, arbetsgivare och i politiken utmanas och ifrågasättas. Det är också nödvändigt att omfördela de resurser som idag tilldelas män och kvinnor i så olika grad; tid, inkomster, makt och hälsa.

Finansminister Anders Borg har flera gånger sagt sig vara feminist, och vilja åstadkomma jämställdhet med sin ekonomiska politik. I jämställdhetsbilagan till budgetpropositionen 2009 konstaterar regeringen att den ojämlika fördelningen av resurser mellan kvinnor och män har sin grund i arbetsmarknaden, att kvinnor tar ansvar för den största delen obetalt hemarbete och att fler kvinnor än män är deltidsarbetslösa. Stick i stäv med denna klarsynta analys har den borgerliga regeringen under sina tre år vid makten genomfört en rad ekonomiska reformer som i praktiken ökat de befintliga klyftorna mellan kvinnor och män. Några av de största reformerna regeringen genomfört sedan valet 2006 är de stora försämringarna av arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen. I teorin är det könsneutrala reformer, men i praktiken har de fått som konsekvens att de ökat klyftorna mellan kvinnor och män. Nedmonteringen av trygghetssystemen har finansierat historiskt stora skattesänkningar.

En feministisk ekonomisk politik måste innebära en långsiktig och varaktig omfördelning av tid, inkomster och makt mellan män och kvinnor. Det krävs ett antal strategiska reformer av arbetsmarknaden, familjepolitiken, skattepolitiken och välfärdspolitiken. Det handlar alltså inte om att ”ge” mer pengar till kvinnor och mindre till män, utan om att skapa förutsättningar för kvinnor och män att använda sin tid, fatta beslut och förvärva sina inkomster på lika villkor. Ska orättvisorna kunna avskaffas krävs genomgripande förändringar av hur hela samhället är organiserat!