Skip to main content

Regeringens jobbskatteavdrag är ett hån mot dem sjuka och arbetslösa.

Idag (12/4) kan vi läsa om att regeringen vill återigen köra med ett nytt jobbskatteavdrag, det femte i ordningen om man ska vara noga.

Vänsterpartiet ställer sig kritiska till detta sätt att kasta bort skattepengar som kunde behövts till så mycket annat än att sänka löner, skapa orättvisor och är otroligt ovisionärt,

Orättvisorna skapas genom att de flesta av jobbskatteavdragen tillfaller till största dels män, höginkomsttagare och gör så att dem som är sjuka samt arbetslösa får betala mer i skatt än den som jobbar, det tycker inte vi är rättvisa.

Att det är ovisionärt är bara förnamnet, regeringen har ingen vision alls om hur samhället ska bli under deras ledning, utan dem har tagit på sig den något gråa, tråkiga och sega förvaltningskostymen som innebär att bara hålla Sverige flytande utan att egentligen tycka eller ändra något.

Vi har flera gånger ifrågasatt jobbskattavdraget i riksdagen, dock då alliansen slår sig för bröstet och driver igenom denna orättvisa politik, nej kära invånare, Vänsterpartiet tror på Sverige – vi behöver en visionär regering som vill något med Sverige.

Vänsterpartiet har en vision om ett bättre samhälle, där vi använder skattepengarna till att satsa på våra invånare, där vi jobbar mot orättvisorna och vågar vara visionära i våra motioner, tankesätt och handlingsätt.

Vänsterpartiet säger nej till fler skatteavdrag, vi vill att det ska vara en solidarisk, grön och visionär politik som förs i Sverige, för det är vi värda.

 

Låt läkarna avgöra vem som är sjuk

– Ta bort alla tidsgränser för den enskilde och låt läkarna avgöra vem som är sjuk eller frisk. Det är enda sättet att göra individuella bedömningar, säger Wiwi-Anne Johansson apropå de föreslagna förändringarna i sjukförsäkringen.

På DN Debatt idag kommer regeringen med förslag till att lappa och laga i en orimlig sjukförsäkring. Nu ska det införas ett nytt begrepp för sjuka – ett oskälighetsbegrepp för dem som är för sjuka att arbeta. Detta efter de rigida tidsgränser regeringen infört för hur länge en sjuk får vara sjuk. Detta ökar inte rättssäkerheten för den sjuke.

– Ta bort alla tidsgränser för den enskilde och låt läkarna avgöra vem som är sjuk eller frisk. Det är enda sättet att göra individuella bedömningar som tar hänsyn till vem som är sjuk och vem som är frisk. Rehabilitering för sjuka bör ske i lugn och ro och ställ istället krav på rehabiliteringsinsatser på vården så att sjuka får rehabilitering i tid. Ge sjuka tillbaka sina rättigheter och lägg skyldigheterna på sjukvård och arbetsgivaren – inte på den sjuke. Det säger Wiwi-Anne Johansson, riksdagsledamot och talesperson i socialförsäkringsfrågor för Vänsterpartiet.

– Regeringen vill fortsätta att bestämma hur länge en sjuk får vara sjuk och det är det som i grunden är fel. Att rada upp undantag och införa nya begrepp för att krångla sig ur de svårigheter som dessa tidsregler skapar är dömt att misslyckas. Ta bort tidsgränserna och överlåt bedömning av om en person är frisk eller inte till de som kan avgöra det – nämligen läkarna. Det är det enda rimliga. Förslagen Ulf Kristersson kommer med idag imponerar inte, enligt Wiwi-Anne Johansson.

Riskkapital behövs, men inte i välfärden

Det är brist på riskkapital inom en rad svenska branscher. Riskkapitalbolagen har minskat sina investeringar med 60 procent de senaste två åren. Satsningar i unga tillväxtbolag har rasat. Värst drabbade är innovationsföretag. Det är en mycket allvarlig situation för Sveriges framtida utvecklingsmöjligheter. När nya företag inte får möjligheter att utvecklas slår det hårt mot den framtida sysselsättningen, landets konkurrenskraft och mot den ekonomiska tillväxten.

Frågan är varför viljan att satsa pengar i unga svenska företag försvunnit.

Svaret är att det finns andra investeringar som ger långt högre vinst, har en stabil tillväxt och en extremt låg risk. Det handlar om svensk vård, skola och omsorg. I takt med att riskkapitalbolag som IK Investment Partners, Nordic capital och EQT nu vräker in pengar i tidigare offentliga verksamheter så stryper riskkapitalbranschen samtidigt pengarna till små svenska tillväxtbolag.

Varför göra investeringar där riskerna är stora när man kan köpa ett vårdföretag med garanterad vinst från dag ett tack vare svenska skattepengar?

Det här är såklart tragiskt, inte bara för att svenskt näringsliv dräneras på det så viktiga riskkapitalet utan också för att välfärden är en sektor där riskkapitalbolagen inte hör hemma överhuvudtaget. Från att ha varit viktiga aktörer för att utveckla svenskt näringsliv så håller riskkapitalbolagen nu på att hamna i ett svårartat bidragsberoende. Utan svenska skattepengar skulle deras vårdbolag, skolbolag och omsorgsbolag inte överleva en sekund. Och deras vinst som tidigare genererades av smarta idéer genereras nu av skattepengar som man smusslar undan och stoppar i egen ficka.

Dessutom behöver riskkapitalbolagen inom välfärden inte bry sig om konjunkturen. Finanskrisen upplevdes av välfärdsbolagen som en mysig höstvind utanför kontorsfönstret. Människor fortsätter ju att bryta benen och bli gamla oavsett Tokyobörsens stängningsindex.

Och skattepengarna fortsätter att trilla in. Den så omhuldade teorin om att hungriga lejon jagar bäst verkar inte längre gälla riskkapitalbolagen. Riskkapitalbolagen har blivit både slöa och feta efter att ha matats med svensk skattefinansierad välfärd.

Riskkapitalbolagen använder också våra skattepengar till att köpa och sälja andra bolag för att utvidga sina välfärdsimperier. Riskkapitalbolagen är helt enkelt inga riskkapitalbolag längre, risken är borta och ersatt av en garanti från oss skattebetalare att alltid ställa upp med pengar.

Vi har sett exempel på investeringar som har gett uppemot 450 procents avkastning vid försäljning. Enligt SCB så har välfärdssektorn högre avkastning på eget insatt kapital än genomsnittet inom svenskt näringsliv.

Om man jämför exempelvis den privata omsorgsverksamheten med en bransch som blivit anklagad för att vara vinstgalen, elbranschen, så visar det sig att elbranschen har en avkastning på 15 procent medan omsorgssektorn har en dubbelt så hög avkastning – 33 procent.

Men det kanske osmakligaste av allt i den här soppan är att medan våra skattepengar möjliggör riskkapitalbolagens expansion så ser riskkapitalbolagen till att slippa betala skatt själva genom trixande. Bland annat gör de enorma ränteavdrag på sina så kallade internlån med skyhöga räntor som sedan dras mot vinsten.

Nästan inget bolag inom välfärden som blivit uppköpt av riskkapitalbolag betalar någon skatt efter uppköpet.

Allt det här gör det ganska riskfritt för riskkapitalbolagen att investera i svensk välfärd. Företag som dras till de verksamheter som ger den högsta vinsten kan helt enkelt inte ignorera svenska vårdcentraler, äldreboenden, skolor och förskolor eftersom det är där pengarna finns. Men för samhället i stort är det här förödande eftersom riskkapitalbolagen samtidigt överger de branscher där de skulle behövas. Ett samhälle där företag inte utvecklas och nya branscher hindras från att växa fram på grund av brist på riskkapital är ett stagnerande samhälle.

Många har beskrivit privatiseringen av välfärden som framtiden. Det är tyvärr precis tvärtom.

Svenska företag behöver riskkapital. Svensk vård, skola och omsorg behöver långsiktighet och solidariska lösningar, inte riskkapitalbolag.

Lars Ohly, partiledare för Vänsterpartiet

(Artikel publicerad i Expressen, 2011-04-11)

 

 

 

KD fördröjer viktiga förbättringar för hbt-personer

Det är tragiskt att Kristdemokraterna tillåts utöva ett oproportionerligt stort inflytande över sexualpolitiska frågor och frågor som rör många hbt-personer, menar RFSL. Detta efter att riksdagen idag avslagit motionsyrkanden om bland annat ensamstående kvinnors möjlighet till assisterad befruktning och transpersoners rättigheter.

Riksdagen hade idag chansen att avsevärt underlätta för ensamstående kvinnor som önskar skaffa barn genom assisterad befruktning. Riksdagen hade också chansen att ta ett beslut om att personer som vill ändra sitt juridiska kön inte först måste steriliseras eller tvingas till skilsmässa. Tyvärr tog inte riksdagen denna chans. I stället blev flera borgerliga riksdagsledamöter tvungna att rösta nej till egna motionsyrkanden i dessa frågor.

När RFSL under valrörelsen förra året genomförde en enkätundersökning bland riksdagskandidaterna svarade 87,5 procent att de var för en förändring av lagen om fastställelse av könstillhörighet i vissa fall på så sätt att kraven på att vara ogift, steril, myndig och svensk medborgare skulle tas bort. Alla partier utom två, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, har på olika sätt deklarerat att de är för en förändring. En lagändring i linje med vad Socialstyrelsen föreslog förra året i sin utredning Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar, att kraven på att vara ogift, steril och svensk medborgare tas bort, skulle dramatiskt förbättra situationen för transpersoner.

– Den nu gällande lagen är en skam för Sverige. Vi har inskrivet i vår lag att en grupp människor ska tvångssteriliseras och hindras från att bli föräldrar, säger RFSL:s förbundsordförande Ulrika Westerlund.

Att ensamstående kvinnor ska ges tillgång till assisterad befruktning finns det också i teorin en riksdagsmajoritet för. Socialutskottet hänvisar i det betänkande som riksdagen idag fattat beslut om till att frågan för närvarande analyseras av regeringen ”utifrån ett barnperspektiv”, där barnets rätt att få ”kännedom om sitt biologiska ursprung” betonas.

– Det är med den nu rådande situationen som ensamstående kvinnors barns möjligheter att få kännedom om sitt biologiska ursprung försvåras, inte genom att tillåta ensamstående kvinnor att få hjälp med assisterad befruktning i Sverige, säger Ulrika Westerlund.

Eftersom möjligheten att få hjälp inom ramen för den svenska sjukvården saknas väljer ensamstående kvinnor att resa utomlands för behandling, där det ofta inte finns samma inställning till barnets rätt att få kännedom om sitt biologiska ursprung och donatorerna oftast är anonyma. Ensamstående kvinnor har rätt att bli prövade som adoptivföräldrar till barn, men samma kvinnor är, ologiskt nog, inte betrodda att bli föräldrar genom assisterad befruktning.

Den paradoxala situationen att det egentligen finns en riksdagsmajoritet i dessa båda frågor men att riksdagen ändå röstar nej handlar om bristen på enighet inom regeringspartierna. Båda frågorna ägs av socialminister Göran Hägglund (KD) och det Socialdepartement han är departementschef vid. De övriga regeringspartierna sitter helt enkelt och inväntar KD istället för att genomföra förändringar som skulle underlätta och förbättra livet för många människor.

– Kristdemokraterna har stöd av ungefär fyra procent av Sveriges befolkning, men deras inflytande över sexual- och hbt-politiska frågor är oproportionerligt stort. Det är ironiskt att ett parti som gått till val på en slogan som ”Låt familjen bestämma mer” så envist motarbetar reformer inom just detta område. Att de tillåts göra det är tragiskt, avslutar Ulrika Westerlund.

För frågor och vidare information kontakta:
Ulrika Westerlund, förbundsordförande RFSL 070-345 01 83
Christian Möllerop, vice förbundsordförande RFSL 073-535 53 66

RFSL:s förbundskansli
Tel: 08-50 162 900
E-post: [email protected]

 

foto: https://www.latinamerika.nu/hbt-flagga