För mig personifieras arbetarrörelsen av min morfar. Jag kommer ihåg att han berättade hur man fick gå upp tidigt och gå till fabriken för att se om man fick jobba den dagen, där fick man vänta till förmannen kom ut och pekade på de som såg friska och starka ut och de fick sedan komma in och arbeta den dagen. De andra fick gå hem. Daglönare kallades de då. Det är ju tur att tiderna förändras och att tekniken går framåt, idag får ju daglönarna SMS med tillfälliga jobb.  Jag har tänkt att jag ska prata mer om anställningsvillkor och arbetarnas rättigheter senare. Jag skulle också vilja prata om vinster i välfärden, feminismen och HBTQ personers kamp för sina rättigheter. Jag skulle vilja prata om Gaza och om det svenska Natokriget i Afghanistan. Jag vill också prata om miljön, om en grön omställning till ett hållbart samhälle och hur man skapar fler gröna jobb. För detta är några av de frågor där jag tycker att Vänsterpartiet har den absolut bästa politiken i Sverige. Jag förstår ju att jag inte kommer att hinna prata om allt hur mycket jag än vill. Vänsterpartiet har nämligen så mycket bra politik på så många områden. Jag tänker därför fokusera på vår politik och vad som gör mig så stolt över att vara vänsterpartist.

Ni som hoppats på en massa kritik av borgarnas usla politik måste jag däremot tyvärr göra besvikna. Jag varken hinner eller har någon lust att ägna så mycket tid åt ökade klyftor, större lönegap mellan kvinnor och män. Borgarnas miljö och kulturpolitik skulle jag nog hinna med, det går ju ganska fort att prata om någonting som inte finns, däremot smygrasismen, vapenhandel med diktaturer och uppluckringen av anställningsvillkor och slaveriet inom FAS 3 och utförsäkrandet av sjuka. Näe, det är för sorgligt att prata borgare, det är mycket roligare att prata vänsterpolitik. I morgon när vi presenterar vårt budgetförslag så kommer antagligen regeringen att leka opposition och det ska bli kul att se att de redan ställt in sig på det efter 2014.

 Efter kongressen i början av året har vårt parti förändrats. Jag har haft förmånen vara ordförande här i länet och är nu inne på mitt tredje år och jag märker att vänsterpartiet förändras. Dels växer vi så borgarna skakar på många håll i landet men framförallt så finns det en nytändning och en framtidstro. Jag tror att i och med socialdemokraternas interna och ideologiska problem och miljöpartiets intensiva borgarflirt så har vi insett att vi är det enda riktiga oppositionspartiet att räkna med. Vi har förstått att vi måste bygga vår egen politik och visa hur vi vill att Sverige ska se ut och att vi inte kan vara ett litet stödparti som drar vår storasyster i vänsterhanden. Insikten om att vi är en politisk kraft att räkna med och insikten om att vi faktiskt har väldigt bra politik som faktiskt går att genomföra har lett till en aha-upplevelse och ett jävlaranamma i partiet. Och lite jävlaranamma behövs verkligen i svensk politik idag.

Vi vet att det är möjligt att bygga välfärd och samtidigt ge människor jobb. För oss i vänsterpartiet är valfrihet när man på sitt äldreboende får möjlighet att få välja att gå ut och gå en promenad när vädret är vackert och man känner för det. För oss är välfärd att de som är mest sjuka ska få den bästa vården.  För oss är solidaritet när vi faktiskt kan låta den asylsökande 6 barnsfamiljen stanna i Sverige istället för att utvisa föräldrarna till olika länder. Ordet Solidaritet förresten, mest på skoj googlade jag lite på solidaritet och tycker faktiskt om den definition wikipedia använder: Solidaritet att gemensamt ta ansvar för något, att i egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt utan egenintresse för denna grupps bästa. Jag tycker det ringer så perfekt, att gemensamt ta ansvar för något. Det är ju just det vi i vänsterpartiet just nu håller på att inse att vi faktiskt vill och kan. Vi kan ta ansvar för att bygga en välfärd utan privata vinstintressen, och vi kan ta ansvar för att skapa en trygg arbetsmarknad fri från rättshaverister i form av bemanningsföretag. Vi agerar inte bara för oss vänsterpartister, och inte bara för arbetare eller lågavlönade, vi gör det för att ett jämställt land med minskade klyftor är det bästa för alla medborgare, både fattiga och rika.

Men hur gör vi då rent praktiskt för att uppnå våra politiska mål? Vi måste bli bättre på att visa att vår politik faktiskt är möjlig och att våra målsättningar inte alls är utopier. Det råder en viss uppgivenhet i samhället idag, man har inte så stor tilltro till politisk förändring som tidigare. Kanske beror det på att den politiska makten har flyttats, man vågar inte utmana marknaden eftersom man tror att det är naturlagar som styr ekonomin. Det är det inte, det är nyliberala nationalekonomer som bestämmer ekonomiska lagar och nyliberalismen har ju som bekant ofta ingenting med verkligheten att göra. Tänk om vi i arbetarrörelsen för 90 år sedan inte hade trott på och kämpat för 8-timmars arbetsdag för att marknaden d.v.s kapitalisterna hade sagt att det var en dålig idé, var hade vi varit då?

Visst är det möjligt att skapa en bra äldreomsorg utan vinstintressen från privata riskkapitalbolag. Vi är det enda partiet som vill förbjuda vinster i vården. Det finns ingenting som på något sätt kan få mig att tro att ett privat bolag som har som högsta syfte att gå med vinst skulle kunna bedriva en bättre vård än den offentliga vars syfte är just att bedriva en god vård. Ett privat företag kanske kan erbjuda lika bra vård som ett offentligt men i så fall får man ju plocka hem vinsterna genom sämre villkor för personalen. Nej vården ska vara till för den som mest behöver den och den ska vara bra och offentlig.

Vi är också det enda partiet som vill förbjuda bemanningsföretag. Jag återkommer nu till min inledning om daglönesystemen och SMS:en. Genom bemanningsföretag har villkoren för de anställda försämrats något oerhört. Företag väljer att säga upp hela sin arbetskraft och istället hyra in samma personer från bemanningsföretag för att kringgå regler för LAS. Jag har själv jobbat för ett bemanningsföretag efter studenten. Om man var försenad eller sjuk någon dag så var man borta när veckan var slut. Om man hade synpunkter p å arbetsplatsen eller pratade med facket så var det också adjö. Vi fick veta på torsdagen om vi var välkomna tillbaks på måndagen och det var inte förrän jag fick reda på att mitt arbete var slut som jag vågade vända mig till facket och säga till om semesterersättningen som de hade glömt. Jag tror inte att vi behöver tänka vi mot dem. Jag tror att ett företag där de anställda mår bra och har en trygghet också blir mer effektivt och har en bättre produktivitet än ett där man är otrygg och blir kontrollerad det är ju inte särskilt modernt.

Så här mot slutet vill jag prata om rasisterna i riksdagen, som ofta pratar om hur mycket invandrare kostar. Jag jobbar med att ta emot ensamkommande flyktingbarn när jag inte är politiker. När jag sett killarna som kommer till oss så ser jag otroligt ambitösa, artiga, trevliga och glada grabbar som inte vill något hellre än att få uppehållstillstånd och skaffa en utbildning och jobb. Ett infött svenskt barn börjar redan i mammas mage att kosta samhället pengar och fortsätter göra det genom barnbidrag, barnsjukvård, barnomsorg, skola, studiebidrag, gymnasieskola och ev. universitetsutbildning. Det tar ungefär 20-25 år för ett ”svenskt” barn att bli skattebetalare. Om vi kan få våra invandrarungdomar att komma ut i arbete efter 6-7 år så vill jag att ni som talar om kostnader för invandringen använder detta som ett räkneexempel.  Jag tror nämligen att det är just dessa invandrarungdomar som Sverige kommer att behöva i framtiden när vår befolkning blir allt äldre.